lördag 5 juni 2010

Trapezius Till Salu!

Har ni sett de där anatomiska bilderna som visar hur röda muskler löper över en atletisk kropp, biceps, och alla de där? Tittar man lite närmare på en sån får man det bekräftat som min nacke och mitt huvud nu VET mycket väl: Trapezius när den kajkar ihop sig drar hela organismen ner i fördärvet, huvud och nacke, och allt som kan upplevas vitalt med ett sinne, med en mental status förvandlas till ett krampande litet helvete. Som trådarna i en seg biff skvallrar om hur dödstumt det kan vara skvallrar nu mina föreställningar om abnorma knutar i hela den där röda biten som håller ihop skuldror, nacke, huvud och ja även det där området omkring nyckelbenen (vad det nu heter).

















Jag jobbar för mycket nu. Jag har jobbat för mycket med att styla lägenhet. Jag oroar mig för mycket för ekonomi. Jag gör för lite för jag har tappat bort mina träningsskor så jag kan inte träna. Jag känner mig för trött för att sätta på lite musik och hoppa omkring. Jag tappar takten vid den där enstaka danslektionen i veckan jag håller, jag tappar rörelserna, kroppen minns inte, hur det var, hur det ska gå. Och sen åker jag hem för mitt i allt det här virrvarret, orsakat av en tilltrasslad Trapezius, känner jag mig otillfresställd så då äter jag, hetsäter för att fylla upp den bristen. Har ni förresten provat bröllopsmazarinen? inte? jag har ätit fyra.
Jag gjorde ett trevåningskakfat inför fotograferingen av lägenheten - YES den ligger på hemnet nu - och jag har ätit upp det mesta av de där kakorna.

Spring och Köp! eller driv i alla fall upp priset! Veranda för en tenor!

Mitt liv i det här huset skulle bli ett postliv. Vuxet barn, ensam med P1, öppna fönster, trädgård, resor, läsande, intellektuellt åldrande med lite djävla välgörande kultur och lite motion, bo billigt, bo bra, älska livet, cykla till affären, ha älskare på byn, eskorteras i div. armkrokar på div. tillställningar, gångavstånd till sjön, gångavstånd till stan. Jag inledde det med en resa till Florens för snart två år sen. Därefter en dansresa till Senegal. Och vips, alla planer blev annorlunda. Nu sitter jag här nygift, lyssnar inte alls på P1, och Trapezius hänger inte alls med i svängarna med de dagliga kulturkrockarna. Stress äter god sömn, det vet ni va?

2 kommentarer:

  1. Nej, jag har inte provat mazarinerna ännu.
    Ja, jag vet att stress äter god sömn.

    Jag vill gärna hetsäta lite också, tror jag. Men det lindrar inte det minsta. Jag tror på att dansa, fast man egentligen inte orkar. när andra mammor talar om hur det är att springa göteborgsvarvet så står jag och tänker på att rejva (stavas det så?) det vore nog mer nåt för mig.

    Jag har inte sett Little Miss Sunshine, tyvärr och inte Veranda för en tenor heller. Jag vet, det är dåligt av mig, men jag hinner nog med det nån gång. Kram!

    SvaraRadera
  2. Men då tycker ajg att du ska vara glad för att du ahr något stt "se" fram emot ... ;) Tror den där Verandan var LIsa Ohlins debut. Ganska pretto, om jag inte minns fel. Mend et är bra med pretto, ungefär som GBG varv, men rejva skulle ajg också alla dagar. Bara det att ajg är en sån missfit i sånna sammanhang. Var en sväng ig¨r på Apa-festivalen, och där var de alternativa, de nga som var unga när de var unga, de rätta, och det enda jag täntke var att jaha ni, ni har de där högt skurna brallorna och tror det är news men aj att jag hade redan 84.

    SvaraRadera