Studie i brott

Läser förundersökningen i Lindbergsåtalet.
23 punkter.
23 ev. brott.

Det som irriterar min känsla mest är hur allt det som utspelar sig vid de här våldtäkterna, det här koppleriet, de här förberedelserna till våldtäkt, det är att tendenserna finns med som en anstruken iconografi med avsikt att kittla och provocera i populärkulturen, runt om oss, i allas vår vardag. Där är den legitimerad, där finns det synligt, antytt, och det normaliseras allt eftersom så att gränserna mellan de här handlingarna i brott drar sig närmare, närmare en gapflabbande utmanande provokativ men ändå vågat häftig vanlig jävla bedrift.
Titta här vad frigjorda vi är! titta här hur vi swingar oss genom nätterna med grannarna, med kompisar från här och där, och hej vilken snygg design av läder och remmar och anstrykningar till BDSM, och kolla kolla så ska ni få se på experiment, vi har det så spännande, vi är så kul, och runtom hela världen tapetseras reklampelare med unga unga flickor i poser tagna från porrindustrin. Vi ska inte dra så hårda gränser däremellan, allt är okej, allt är kul: öppna upp förhelvete, lite grann!

Och där sen ligger det och skvalpar en del flickor och för all del pojkar som likt tonåringar provar sina könstillhörigheter, som provar sina gränser och som flyttar fram dem för långt, dem som vuxna män och vuxna kvinnor skulle bekräfta och vägleda och vara trygga vuxna tillsammans med men där passar alltså en del på, såna som Lindberg och hans anhang: de bekräftar sig själva, tar sin djälva vad de kallar sexualdrift och utveckar helt fritt sina perversioner och gör vad de sett hört plockat upp i mediebruset, vad de införlivat om sin fucking SEXUALITET, hur den skall uttryckas och bekräfta de här männens bild av sig ihop med andra. För det ska ju hela tiden andra med uppenbarligen.

Den här Lindberg han ringer in gubbar, män, försöker få dem att delta, why kan man undra, vad han än har på kroken vill han håva in andra att göra det med, det kan vara en kvinna, en flicka, en man, flera män. 10 000 för en sexträff med 4 gubbar kan en tonårsflicka erbjudas. Där ligger priset. Det är värdet. Då lägger de alltså 2500 var. Vardagspris för att göra det med en, ungefär 1.5 timme. Men är hon ny får hon lite extra, verkar det som, mutas in. 1.5 timme är lång tid att försöka stå ut.

Lindberg flinar nog under förhören, han påstår att de kelar, gosar, kysser varann och sen har vanlig sex, inget annat, inget konstigt, vanlig vaniljen liksom. Han har kul och dom skrattar, menar han, han letar relationer, nåt mer i kontakten, "det måste kännas rätt", och som han fascineras av folket i den här världen som öppnar sig var gång han ringer till Telefiket, vissa veckor över 100 gånger, för att vara "generös" mot den yngsta han kan få på fetkroken.

Jag tror säkert att han är mycket upphetsad av situationen vid förhören till och med, att få upprepa sina fantasier, om och om igen, att få dem berättat för sig, att få berätta, att vara medveten om hur han vrider förhörsledarnas känslor gentemot honom eggar nog karln le grande. För det var väl för att han var för grov och hon för trång, säger han vid förhör om de skador som finns dokumentarade på den 17 åriga flickan som Lindberg står åtalad för att grovt ha våldtagit i Täby 2007, vid två separata tillfällen. Och då hade hon med en liten djävla bokstav fel uppgett komplett regnummer på bilen, färg och modell. De hade DNA, och de hade då kunnat lägga lite fingrar i kors och bemödat sig om att leta upp den här förövaren redan då. Men inte.

Den som inte läser vad uppsalaforskaren Jenny Westerstrand formulerar  kring frågan får skylla sig själv.