Fortsätt till huvudinnehåll

Önskedrömmar

Skulle vilja ha ett torp med pelargonier i fönstren,
rött skulle det vara, på landet,
och dit skulle jag åka och bara vara under evighetslånga sommarlov.
Det skulle finnas en hängmatta förstås, gummistövlar och vattenkannor i zink.
En farstubro med nött trä, träskor, grusgång.

Nu har jag inte det.
Och antagligen har jag inte den ron, att stanna där så länge.
Men jag drömmer om det.
Att filura omkring på Landet, göra kreativa saker, växtfärga, gjuta betong, odla.
Och läsa mig klok, lyssna på RADIO.

Nu gör jag inte det.
Jag har inte heller en liten sportstuga i stan med trehundra kvardratmeter veranda.
Den blev såld i dag.
Tack ÄNGLAR för hjälpen med det!
Signat kontrakt med andan i halsen.

Nu har jag bara en STOR fint renoverad lägenhet intill en ständigt brusande motorväg. När man åker förbi det huset ser man knappt in längre för runt trädgården växer en tät hög häck.
Det är en positiv överraskning.
Och hur allt ändå ser ut. Så kan man tveka en stund.
Man kan känna vemod innan man bestämmer sig.
Men sen, när besluten kopplar i sig i kugghjulen och far iväg, då är man förändrad. Som nu, nu lämnar så smått min ande det här huset som jag har älskat så, för att dra sig neråt backen och bortöver mot ett egentligen mycket fulare.

Jag är stolt över att jag gjort det, igen!
EN fastighetsaffär. Med lite tur.

My god! Tack! Jag håller andan.
Flyttar ut och flyttar in, en bit i taget.

Kommentarer

  1. En bit i taget, en dag i taget...
    Tycker om det.
    Och allt det du skriver.
    Tack.

    /Marie

    SvaraRadera
  2. Men TACK Marie RosenQvist. Vad härligt att GILLA, och bli gillad. Mycket uppskattat, tack för titten!

    SvaraRadera
  3. Man måste nog låta det ta lite tid. Jag kommer, som så ofta, att tänka på indianerna som flög över USA och när dom väl anlänt satte sig ned och bara satt, i, jag tror det var tre dygn. Varför? För att anden skulle hinna i kapp.

    Nu behöver du ju inte bara sitta, men jag tror anden förbereder sig, avslutar och går vidare. det gäller bara att följa dess takt.

    Gu, vad flummig jag lät nu!

    By the way, det där torpet och stillheten; jag klarar sånt numera. Sedan 2006 är jag som gjord för ett torp med fulla bokhyllor, trasmattor, konserver i skafferiet och fåglar o träden.

    SvaraRadera
  4. Ja, anden måste komma i kapp, tror jag med, sitter och väntar, som så ofta ...

    Tror faktiskt att jag också kan ta torpgrejen nu, bara jag inte blir för ensam ... det är min sorg... att rastlösa mig över brist på umgänge.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…