Fortsätt till huvudinnehåll

Oljigt

Jag tror jag blivit lite mer vuxen.
Eller mogen.
Eller fått konturer, konsistens.
Min granne säger saker som är galet obstinat. Och jag säger snabba grejer tillbaka som liksom vrider in hans maktgalenskap i ett hörn och han blir en tönt.
Det vuxna är att jag inte blir upprörd, eller hämdlysten, eller lite kantstött, nej, jag blir bara klartänkt och flyttar runt i vad han har rätt att bestämma och hur vi utöver det formella i att vara styrelse ihop för ett boende bör teckna de sociala kontrakten.
Jag containar mig, tar inte över hans grejer men härbärgerar min irritation och lägger tillbaka det som bör läggas tillbaka i hans knä.
Det funkar, för sen när jag kommer från K-Rauta och visar vad jag köpt till gräsklippsparken är han sådär lite inställsam.
Gôtt, tänker jag då på göteborska, att jag inte härjade runt.
Somt har sin tid.

Kommentarer

  1. Jag tror det är kärleken som gör det. Den ger balans. Men det är bara vad jag tror.

    SvaraRadera
  2. Ja, absolut, du har nog rätt. För att vara vuxen krävs verkligen en matchstatus som närmar sig perfektion vad gäller mående.

    Ju mer man fräser, desto värre inuti. Det är synd om människorna, ändå.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...