måndag 14 juni 2010

Oljigt

Jag tror jag blivit lite mer vuxen.
Eller mogen.
Eller fått konturer, konsistens.
Min granne säger saker som är galet obstinat. Och jag säger snabba grejer tillbaka som liksom vrider in hans maktgalenskap i ett hörn och han blir en tönt.
Det vuxna är att jag inte blir upprörd, eller hämdlysten, eller lite kantstött, nej, jag blir bara klartänkt och flyttar runt i vad han har rätt att bestämma och hur vi utöver det formella i att vara styrelse ihop för ett boende bör teckna de sociala kontrakten.
Jag containar mig, tar inte över hans grejer men härbärgerar min irritation och lägger tillbaka det som bör läggas tillbaka i hans knä.
Det funkar, för sen när jag kommer från K-Rauta och visar vad jag köpt till gräsklippsparken är han sådär lite inställsam.
Gôtt, tänker jag då på göteborska, att jag inte härjade runt.
Somt har sin tid.

2 kommentarer:

  1. Jag tror det är kärleken som gör det. Den ger balans. Men det är bara vad jag tror.

    SvaraRadera
  2. Ja, absolut, du har nog rätt. För att vara vuxen krävs verkligen en matchstatus som närmar sig perfektion vad gäller mående.

    Ju mer man fräser, desto värre inuti. Det är synd om människorna, ändå.

    SvaraRadera