Fortsätt till huvudinnehåll

Oljigt

Jag tror jag blivit lite mer vuxen.
Eller mogen.
Eller fått konturer, konsistens.
Min granne säger saker som är galet obstinat. Och jag säger snabba grejer tillbaka som liksom vrider in hans maktgalenskap i ett hörn och han blir en tönt.
Det vuxna är att jag inte blir upprörd, eller hämdlysten, eller lite kantstött, nej, jag blir bara klartänkt och flyttar runt i vad han har rätt att bestämma och hur vi utöver det formella i att vara styrelse ihop för ett boende bör teckna de sociala kontrakten.
Jag containar mig, tar inte över hans grejer men härbärgerar min irritation och lägger tillbaka det som bör läggas tillbaka i hans knä.
Det funkar, för sen när jag kommer från K-Rauta och visar vad jag köpt till gräsklippsparken är han sådär lite inställsam.
Gôtt, tänker jag då på göteborska, att jag inte härjade runt.
Somt har sin tid.

Kommentarer

  1. Jag tror det är kärleken som gör det. Den ger balans. Men det är bara vad jag tror.

    SvaraRadera
  2. Ja, absolut, du har nog rätt. För att vara vuxen krävs verkligen en matchstatus som närmar sig perfektion vad gäller mående.

    Ju mer man fräser, desto värre inuti. Det är synd om människorna, ändå.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...