Fortsätt till huvudinnehåll

Naturromantik

Häromkvällen stod det en räv och tittade på oss genom köksfönstret.
När vi reste oss för att försäkra vår syn sprang den en bit, stannade, vände sig om och glodde tillbaka.
Förra året låg det ett rådjur och sov härutanför.
Jag menar, vi bor ju ändå i stan ...

Vem är det i vårt hus som djuren vill prata med?

Kommentarer

  1. Marie Rosenqvist28 juni 2010 kl. 00:23

    Det här gillade jag. Mycket. Magiskt!
    Jag har allt det hos mig.
    Men, jag menar, hm...
    Jag bor ju ändå på landet...
    Så, ja, vem andas mer där du bor?
    Eller så söker djuren dig...

    /Marie

    SvaraRadera
  2. Mrs S28 juni 2010 kl. 13:52

    Marie! visst är det magiskt, en räv som tittar in genom köksfönstret ... sommarnattsmagi i Shakespeare'sk anda.
    Önskar vi bodde som du. Men de som andas här är lite av stadsdjur ... Må gott!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...
13 kommentarer
Läs mer

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...
9 kommentarer
Läs mer