Fortsätt till huvudinnehåll

Mina vänner Vickan och Reinis ...

Såg en dramadokumentär om Marie Antoinette.
En audiovisuell skolbok. De sa Ludvig led av förhudsförträngning. Först efter år av folkets hån började det röra på sig i den förlöjligade äkta sängen och där föddes strax efter denna premiär, och efter en simpel förhudsavklippning på numera Kung Ludvig XVI , en dotter och sen en prins, följt av två anda småttingar.
Antoinette födde inför publik, så att man säkert kunde veta att det inte var tal om nån bortbyting.
Femton år senare cuttade de alltså huvudet av henne. Hon som sett tre av sina barn dö som mycket små.
Hon som trots sin överordning utstått hovets smädelser. Hon som dömdes för högförräderi, men dessförinnan försökt smida flyktplaner med älskaren Axel von Fersen.

Det var tider det.

När jag såg hur de där skådespelarna gick fram och tillbaka i nåt som kanske var, eller helt enkelt bara skulle se ut som Versailles, häpnade jag, ni vet sådär som man ibland gör när man ser det man sett förut men nu plötsligt med en ny blick, ett förändrat innehåll: Vilken miljö! tänkte jag,  korridorer, korridorer där alla dessa målningar hängts för att monumentalhöja fädernesarvet och lite grann kanske också för att täcka över det kala i stenanläggningarna som vid den tiden antingen måste ha varit svinkalla på vintern eller skadfuktigt varma på sommaren; denna högfärd, detta sjukliga i kontasten mellan majestätet och tjänstefolket.
Det var då det.

Nu är det där museum. En bit historia som utgör vårt kulturarv, i stort sett det enda vi kan. Som vi refererar till, kungen den och den, och adeln den och den, och konstnären den och den som smyckade det och det för eders kungliga högheter dem och dem. Några kyrkor också, förstås. Det är dit vi åker. Säger till våra barn att titta nu,för man måste ha lite kultur också, man måste bilda sig.
Vi åker omkring i de där högfärdshallarna under våra semestrar och köar för att få se hur de dåtida kungliga och adeln uppförde samt samlade på design och konst. Och sen säger vi, om vi inte fick Stendahls syndrom när vi var i Florens, att guud så pajigt!!

I dag försöker Bernadotteätten undvika halshuggningen som obligatoriskt följer på folkets missnöje.Det är därför man bevarar relikerna. Men det är också därför Reinfeldt kommer med en 50 tums plattteve när Kronprinsessan fyller jämnt. Man måste vara både och, folklig och kunglig. Det är därför Kronprinsessan håller ett enda offentligt tal under sitt bröllop, till folket! och inleder det med en flörtande parafras på Reinfeldts förfolkligande, numera legendariska upprop till nationen när han vunnit valet 2006 [en pubertalt skrikande röst]:
" Mina Vänner! Svenska folket har röstat fram en alliansregering /.../".

Det enda man kan fråga sig är hur länge man kan determinera generation efter generation av kungliga på meriter från så svunna tider som Karl den Store, Vasa och Krigarkungen? För samtidens kungliga högheter producerar ju inget av den glans som myten kräver.

"Kära vänner," sa hon faktiskt, "jag vill börja med att tacka svenska folket för att ni gett mig min prins!"

Vassego! som om vi hade omröstat i nån äventyrlig dokusåpa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...