Fortsätt till huvudinnehåll

Boring

I dag när jag åt frukost i trädgården hade jag inget att göra, inget att läsa, satt bara där rakt upp och ner, och grämde mig: sa mig att det visst ÄR trevligt med frukost i det gröna, det ÄR som Det Goda Livet försökte jag intala mig, trots allt grämde jag mig av leda, gick in och satte på datorn.
Fönstret mot inte bara tv- världen(för den som minns det programmet). Liksom. Fönstret mot min värld, så litet va, så futtigt.

Däremot tänkte jag, när jag satt i paradisträdgården och lyssnade på fåglarna men trots det var rastlös, att jag häromdan när jag i bil passerade min exman i bil hade tänkt att okej, jag tillhör den delen också, och den insikten hade gjort mig varm. Livet är det man tillhör. Och det tänkte jag på för att jag jagade ungen i natt och bland annat ringde dit, hem till min exman med fru och väckte upp dem.

Jag hade tio eminent vackra ladies här på middag i går. Och då satt jag och funderade på varför jag så ofta ogillat sociala sammanhang, tänkte på varför jag alltid föresatt mig att jag måste prestera nåt i dem, och därför alltid velat avstå. Och i trädgårdsstolen nu på morgonen undrade jag ju varför jag envist hållt ett sådant avstånd till det sociala, när jag ändå bara har tråkigt när jag sitter rätt upp och ner i en stol så om den står i en botanisk-trädgård som är min egen.

Mit liv blev ett snårigt vandrat på väldigt krokiga och många gånger väldigt ensamma stigar.

Kommentarer

  1. Dom där funderingarna, om att vara social, känner jag igen och det var precis vad jag och värdinnan igår kväll samtalade om. Ibland är det väl så att ensamheten känns tryggast.

    Gillade verkligen det här inlägget. Välskrivet. Tankfullt.

    SvaraRadera
  2. Smultron: tack för gillaknappen. Och för att det är så skönt att se att fler har samma osäkerhetserfarenheter.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: