Fortsätt till huvudinnehåll

Bröllop

Jag är sjukligt fixerad vid klass och identitet.
Kan inte hjälpas, kan inte botas.
Ett kronprinsessbröllop tillfredställer därför denna min abnorma läggning ultimat.
Jag t.ex. spolar tillbaka och lyssnar på - nämen! vad sa hon egentligen!? - Silvia när hon pratar om Vittorias fästmans nyligen avklarade njurtransplantation, och då benämner den blivande prinsen vid förnamn först efter att hon sagt att Maddeläns fästman Jonas Bergqvist är mycket trevlig och sympatisk (whopsidaisy så sympatiskt han knullade omkring vid tiden för intervjun, om man får tro norsk skvallerpress).

Ja, och sen då den här Kungamiddagen med Eva Westling mellan Knugen och Reinfeldt vid det intimt runda åttabordet. Åh, ärligt talat, what a horror movie för henne!
Lika mycket som Silvias uttalande renderade skrattsalvor hos mig så gjorde också blivande prinsens infama försäkran att föräldrarna hans för att de är så trygga och hemma med sig själva minsann inte hoppade högt för nånting så egalt som att en kronprinsessa presenterades som sonens nya fästmö.
Ah, my ass. När jag ska representera min son vid dylika (nej, inte adligt, inte kungligt) familjesammanhang som han hittat på så drar jag efter andan, slår mig på kinderna, sväljer två Ipren 1000mg, och säger till mig själv: gör det bara, för helvete! och sen klistrar jag på leendet och vet att jag redan förebyggt huvudvärken.
Vad gjorde Eva Westling egentligen timmen innan entre? klyxade två stesolid?

Jag älskar de här klass-clasherna, dem måste ju vara där, vad än Daniel W försöker övertyga oss om denna naturliga enkelhet. Ty, familjen Westling när den kommer åkande i limmo uppför slottsbacken kan väl inte bara sitta där och lojt reflektera över omgivningarna som vore dem på väg in i nåt så vardagligt och bekant som Ockelbos älgpark?
Nä, jag fattar inte, för den där resten från ett radikalt sjuttiotalssverige med antiroyalistisk anda och alla är vi lika - ENKLA - den är ju helt enkelt på tvärs med hela monarkigrejen?!

Men kallar kungen säger man inte nej, som hon sa pressansvariga Nina Eld.
Och mig behöver dem alltså inte ens kalla för jag kommer glo och försöka ta in det mesta ändå.
För, utöver klass och identitet är jag mycket rörd över den kärlek som kronprinsessan (man är väl korrekt i sitt tilltal) utstrålar.

Nä, Gud bevara Konungen! som de till min förskräckelse skrek i en filmsekvens i den där svt- dokumentären, när konungen skulle transportera sig från nån punkt A till nån punkt B och ett hov av fotsoldater gav givakt när han passerade dem.
Det är  ett underbart spektakel.

Kommentarer

  1. Så ofta sätter du ord på mina tankar. Du är något extra! /Catharina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: