Vardagslyx

Inte visste jag att jag skulle få den bästa av män.
Inte visste jag det när livet mitt var en ensamräd i ensamma beslut, egen härd, och tretusen olika försök med hafsiga relationer som aldrig var på riktigt.
Hafsiga relationer i vilka jag kände andnöd och katatoni.
Eller den längsta där jag var dag tänkte på att göra slut.
Jag måste nog ut, var dags mantra som bråkade med hjärnan i systemet som inte alls ville bli inpacketerad i  tvåsamheten. Det tog tid att bli den jag är nu.

Nu är jag en som sitter bredvid min man i bilen på väg till Hornbasch och ler för att det är alldeles ljuvligt att sitta bredvid. Nu är jag en som har lyckan att njuta av att vara två som väljer blommor till altanen, två som väger för och emot, två som bestämmer sig, eller kompromissar.

När vi kom hem efter den där resan där jag sagt tretusen gånger att jag var lycklig över att det var just jag som fick den bästa planterade vi våra alster.  Allt jag tar i vill A göra, om jag håller i blomjordspåsen vill han upptäcka den, undersöka, hur man planterar, ha en teori om det. Det är som att få upptäcka livet med nyfikenhet, igen, på nytt,genom nya ögon, ingenting färdigt, ingenting självklart, allt allt allt inte enkelt, men genuint egenkomponerat efter vår smak. Vi kompar bra. Nu har vi en växtavdelning som är A's i orange och gul och ljusgrönt, och en mer traditionell av pelargonior, margueriter, och ja ni vet: en svensk klassikerbalkongdröm, som är min. Och om jag inte misstar mig kommer sommaren bli en lång tävling i vem som sköter sina blommor bäst. Kryddlandet är påfyllt med cryssmynta, timjan, persilja, gräslök. Jag ser hela alltihop genom köksfönstret, det mörknar lätt, dagen faller, och klockan är redan kvart över tio. Maten puttrar på spisen. Allt doftar. Ljuset flödar.Och jag, jag har ett nytt slags liv. Ett gott tillsammansliv  efter alla dessa år av härliga ensamäventyr.