Fortsätt till huvudinnehåll

svintohår bygger världsekonomi

Svinto, jag kom in på det när jag tänkte på håret, Svinto ...
Och alltmedan vattnet föll utmed kroppen där i morgonduschen kom jag att tänka även på Maggie, och Gladpack, och Bregott, och Kånken, och BMW och Nescafe, Magnum.
Hur gick det till egentligen nån gång i historien när det etablerades i folkmunnarna att dessa produkter inte först och främst kallades för sitt övergripande kategorinamn, typ: stålull, buljong, plastfolie, smör, bil? ja Nescafe vet jag inte ens vad det är om det inte är näskaffe?
Skulle någon till exempel säga Arla?
-Köp en Arla da när du går!?
Ramlösa och Magnum lyckades dock gå från det lilla instängda paradiset där de hade ensamt monopol genom en enda produkt till att bredda den genom att lansera fler smaker och ökade väl på så sätt sina marknadsandelar i stället för att tvingas släppa dem till sina kokurrenter. Det finns en gräns för hur mycket glass man köper. Eller hur?

I Senegal är alla lokala produkter utan varumärke. De andra är väletablerat insålda i folksjälen: Jumbo(buljong), Jadida(margarin), Omo(tvättmedel). Senegal är minst sagt småföretagarvänligt. I varje hörn säljer man vad man kan, mina nyss ur jorden dragna morötter, och har jag inget eget land kan jag bege mig till den lite större marknaden och handla billigt av någon som har, gå den bit folk värderar som lika mycket värd som att slippa gå själv, och lägga på just den summan. En marginell skillnad. Alla tjänar de lite något på allt och i slutänden är maten billig. 30 spänn kan bjuda 10 personer på middag. Lokalt nesacfe packas i små portionspåsar och kostar halva priset jämfört med originalet, och hur lokalt det är det vet jag inte ... kanske det tas in säckvis istället för i den där obligatoriska svart orangea tuben som Nescafe kommer i?
Den som inte har något att sälja, t.ex. påsar med saft som verkar vara den enklaste sak att börja med, den tigger till dagens mål. Men de slipper i alla fall betala för ICA- Stig och gigantiskt luftiga varuhus MAXI maxade med allt, dit man tar sin lilla bil och på så sätt håller ytterligare kedjor i den här ekonomin intakta ...


Kan den extrema marknadsekonomin ändå vara marxistisk när alla äger sitt eget produktionsmedel? Vad är då de här lössenvisa befästa varumärkena i en sådan ekonomin? Svarta hål?
En stormagnat har en fabrik, exporterar, hundra procents säkert utan konkurrens för i folkhjärnorna finns inte ens ordet buljong? Jag är ingen nationalekonom, men ändå. Orden spelar roll.

Jumbo, Svinto, Bregott, Nescafe, Coca- Cola.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Skär av den bara ...

Hur många mer än Sigrid Hjerten har dött av en slarvigt utförd lobotomi? I Måns Berthas dokumentär Det vita snittet talas om en ung ung flicka på fyra år som dog bara några dagar efter operationen där man snittade bort vitala delar av hennes hjärna. Dokumentären ger oss en historisk översikt och berättar att hjärnkirurgi började användas av Gottlieb Burckhardt 1888, och 1936 lanserades av portugisen Egas Moniz lobotomin, efter grekiska leuko (vit materia) och tomé (kniv), denna psykokirurgi spreds snabbt till en rad länder. Walter Freeman m.fl. förfinade ingreppet och den första utförda lobotomin av Freeman style i Sverige skedde 1944. Sedan dess har ungefär 4500 svenskar lobotomerats, 50% blev hjälpta, 1/3 del fick allvarliga personlighetsförändringar och 1 av sex dog. 2007 utfördes det senaste ingreppet på Karolinska sjukhuset. "Ja hade ingen lust precis till lobotomin ... ja, för jag förstod att det va nå lurt me're." säger Lisbeth Östman i dokumentären. Hon berä...