Fortsätt till huvudinnehåll

Som en lördag

Med vårlukt från den våta jorden.
I Maj.
Mot sommaren.
Då kan det ändå kännas svårt att komma hem.
Vad ska man göra?
Pseudoaktiviteter.
Men vilka? Friskis?
Impulsöpa nya vårboots och ångra sig sen.
Äta för mycket av allt.
Vara ihålig.
Trött.
Håglös och vilse.

Livet, shit det var länge sen jag gick utanför huset på Tråddragaregatan och kände sommarbrisen i kläderna.
Den gången hade jag ett bandage om en lindad ankel, och tänkte på det sköna i vinden och att jag förmodligen skulle kunna minnas den underbara känslan av frid och välbehag som jag kände när jag som sjuåring gick där i min barndom och var stor, och det har jag gjort, kommit i håg.
I bland kommer glömma bort, säger dock A full av ironi när jag glömmer att blinka vid en sväng. Och det säger han för att jag enligt hans mening är en för hård bilskolelärare som skriker: blink blink, slow down, number two, give gas! Han fattar inte att det är ett eminent stöd för att ta kurvan i en jämn och elegant sväng.

Man ska orka vara ett övergångsobjekt, en container ...
Orka orka.

Kommentarer

  1. ...och du, välkommen hem! Ni hittar rätt ska du se, men famlar gör man. Vid varje hemkomst. För vad är hemma? Kram igen.

    SvaraRadera
  2. Tack Regnnatt,jag hänger med dig i dina resor, både yttre och inre och vet att du också är hemma för en frist, i potatislandet bl.a. Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Välkommen hem!
    Menar du att ni övningskör? Det var djärvt!

    Hälsningar från en som försökt...

    SvaraRadera
  4. Jepp,körkort taget i Senegal där infrastruktur är ett ord ännu ej uppfunnet. Att köra i eviga bilköer, sand bland kor och getter är ett kemikazeprojekt som inte liknar filkörning, och turordningen i Göteborgs tretusen cirkulationsplatser.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…