Fortsätt till huvudinnehåll

Om vi vågade tänka lite till

I dag vill jag bara att så många som möjligt läser detta från uppsalaforskaren Jenny Westerstrands blogg. Angående mordet på västeråsflickan, och de andra tonårsflickorna som bragts om livet av närstående unga pojkar under det senaste året skriver hon initierat utifrån en sällan synliggjord vinkel. Passa på! ta del av den angelägna forskning som hon, med flera, bedriver och som stormedia, mm., etc. fortsätter att misstänkliggöra och förminska ... 


"Låt mig därför djupt beklaga att den forskning som kunde säga viktiga saker om det som nu sker i Sverige så intesivt och med sådan framgång har motarbetats, av media, opinion och universitet. I Slagen dam talar vi exempelvis om de unga kvinnornas väldiga våldsutsatthet, och hur män de inte har en sexuell relation med står för en stor del av detta våld. Vi gjorde också ett första och trevande försök att tolka våldutsatthet i termer av kontext. Det betyder i det här fallet att se de många morden på unga kvinnor i Sverige som att de skapar ett livsklimat för alla unga människor, tejer och killar, och sätter gränser för det som blir möjligt att göra och inte göra, med och mot varandra.

Men men. Det går dåligt för de här analyserna på svensk mark."

Kommentarer

  1. Mycket läsvärt.

    Jag tänker på den omöjliga bilden man oftast tycks ha av gärningsmän som monster. Eftersom en gärningsman rimligtvis måste vara monster, så kan ingen person som tycks fungera i samhället eller ha en umgängeskrets, vara gärningsman. Alltså måste man förklara situationen som mycket speciell, kanske t o m framprovocerad. Men när våld mot kvinnor är så pass vanligt, kan man inte tro på myten om monster, man måste ifrågasätta vad det är för kvinnoförakt bakom. Men så fort man gör det, är man inne på minerad mark. Då kan alla män känna sig märkta. Att kvinnor växer upp med en medvetenhet om att hon kan få män att bli våldsamma, verkar inte göra så mycket...
    Om man ska vara drastisk...

    SvaraRadera
  2. Det är det här med känslan av den allmänna märkningen som ofta får män att bli frenetiskt engagerade antifeminister. Det är synd, för detta är ett mönster som uppenbarligen är påtagligt. Vi vet det alla, att man funderat ppå om det är nu eller nu man ska hamna i situationen att man får SMÄLLEN, alt ännu värre. Där har jag varit många gånger, och visst anpassar man sig. Och hur gör inte unga kvinnor som är bland män inför vilka impulskontroll är något svårgripbart ... ?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...