lördag 8 maj 2010

Om vi vågade tänka lite till

I dag vill jag bara att så många som möjligt läser detta från uppsalaforskaren Jenny Westerstrands blogg. Angående mordet på västeråsflickan, och de andra tonårsflickorna som bragts om livet av närstående unga pojkar under det senaste året skriver hon initierat utifrån en sällan synliggjord vinkel. Passa på! ta del av den angelägna forskning som hon, med flera, bedriver och som stormedia, mm., etc. fortsätter att misstänkliggöra och förminska ... 


"Låt mig därför djupt beklaga att den forskning som kunde säga viktiga saker om det som nu sker i Sverige så intesivt och med sådan framgång har motarbetats, av media, opinion och universitet. I Slagen dam talar vi exempelvis om de unga kvinnornas väldiga våldsutsatthet, och hur män de inte har en sexuell relation med står för en stor del av detta våld. Vi gjorde också ett första och trevande försök att tolka våldutsatthet i termer av kontext. Det betyder i det här fallet att se de många morden på unga kvinnor i Sverige som att de skapar ett livsklimat för alla unga människor, tejer och killar, och sätter gränser för det som blir möjligt att göra och inte göra, med och mot varandra.

Men men. Det går dåligt för de här analyserna på svensk mark."

4 kommentarer:

  1. Mycket läsvärt.

    Jag tänker på den omöjliga bilden man oftast tycks ha av gärningsmän som monster. Eftersom en gärningsman rimligtvis måste vara monster, så kan ingen person som tycks fungera i samhället eller ha en umgängeskrets, vara gärningsman. Alltså måste man förklara situationen som mycket speciell, kanske t o m framprovocerad. Men när våld mot kvinnor är så pass vanligt, kan man inte tro på myten om monster, man måste ifrågasätta vad det är för kvinnoförakt bakom. Men så fort man gör det, är man inne på minerad mark. Då kan alla män känna sig märkta. Att kvinnor växer upp med en medvetenhet om att hon kan få män att bli våldsamma, verkar inte göra så mycket...
    Om man ska vara drastisk...

    SvaraRadera
  2. Det är det här med känslan av den allmänna märkningen som ofta får män att bli frenetiskt engagerade antifeminister. Det är synd, för detta är ett mönster som uppenbarligen är påtagligt. Vi vet det alla, att man funderat ppå om det är nu eller nu man ska hamna i situationen att man får SMÄLLEN, alt ännu värre. Där har jag varit många gånger, och visst anpassar man sig. Och hur gör inte unga kvinnor som är bland män inför vilka impulskontroll är något svårgripbart ... ?

    SvaraRadera