I går cyklade jag till ICA (var var Stig?), tog svängen om det förlorade hus-objektet, sörjde lite till, väl vid affärn lutade jag cykeln mot en stolpe alldeles i närheten av den svängande ingången. Poeten med Faktum-tidningen stod där han brukar, och på andra sidan gången ett ungdomsgäng. Jag sneglade mot deras håll och försökte avgöra om dom skulle passa på att sno min olåsta cykel medan jag var i affären. Nja, kanske ... var min slutsats, men för den sakens skull lät jag den stå. När jag passerade dom glodde dom på mig, och om jag inte bara för en alldeles kort stund sen hade haft en sådan gänglig och osäker tonåring hemma hade jag väl blivit lite skraj: dessa var av sorten bleka, kortklippta, och med alla för dem med rasse-tillhörighet specificerade koderna: kängor, uppvikta blekta jeans, tighta t-shirts, rakade skallar, tatueringar, piercingar, hängslen. Och det slog mig att: herregud! det kan inte vara helt lätt att uttrycka sin främlingsfientlighet nu för tiden när det Sverige dom vurmar efter är en fullständig, avartig omöjlighet, en abnormitet?
Blir då inte uttryckt främlingsfientlighet i en normaltillvaro av blandade sorter en psykiatrisk åkomma?
Kontextbunden likväl som all annan "handikappisering". Vad ska vi kalla funktionsnedsättningen? Diagnoskriterier någon? DSM IV?
Bot? Någon?
Blir då inte uttryckt främlingsfientlighet i en normaltillvaro av blandade sorter en psykiatrisk åkomma?
Kontextbunden likväl som all annan "handikappisering". Vad ska vi kalla funktionsnedsättningen? Diagnoskriterier någon? DSM IV?
Bot? Någon?
Kommentarer
Skicka en kommentar