Fortsätt till huvudinnehåll

Handikapp eller funktionsnedsättning?

I går cyklade jag till ICA (var var Stig?), tog svängen om det förlorade hus-objektet, sörjde lite till, väl vid affärn lutade jag cykeln mot en stolpe alldeles i närheten av den svängande ingången. Poeten med Faktum-tidningen stod där han brukar, och på andra sidan gången ett ungdomsgäng. Jag sneglade mot deras håll och försökte avgöra om dom skulle passa på att sno min olåsta cykel medan jag var i affären. Nja, kanske ... var min slutsats, men för den sakens skull lät jag den stå. När jag passerade dom glodde dom på mig, och om jag inte bara för en alldeles kort stund sen hade haft en sådan gänglig och osäker tonåring hemma hade jag väl blivit lite skraj: dessa var av sorten bleka, kortklippta, och med alla för dem med rasse-tillhörighet specificerade koderna: kängor, uppvikta blekta jeans, tighta t-shirts, rakade skallar, tatueringar, piercingar, hängslen. Och det slog mig att: herregud! det kan inte vara helt lätt att uttrycka sin främlingsfientlighet nu för tiden när det Sverige dom vurmar efter är en fullständig, avartig omöjlighet, en abnormitet?

Blir då inte uttryckt främlingsfientlighet i en normaltillvaro av blandade sorter en psykiatrisk åkomma?
Kontextbunden likväl som all annan "handikappisering". Vad ska vi kalla funktionsnedsättningen? Diagnoskriterier någon? DSM IV?
Bot? Någon?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: