Fortsätt till huvudinnehåll

Gaza 2010

Hur stämningen på fartygets däck var strax innan helikopterbladens svischande hördes över havet undrar jag.
Förtryckt, beslutsam, loj, sovande? Satt de i klungor och sjöng, höll varandra i händerna, som på sjuttiotalet, love and peace liksom? Låg i britsarna, i spänd förväntan, övertygade om sitt mål. Nånstans visste ju alla som var ombord hur hoten såg ut.
Trots detta tillryggalade sjömil efter sjömil målinriktade frivilliga sin infart mot Gazaremsan, på ett skepp lastat med förnödenheter Israel blockerat annan införsel av under lång tid.

Sen kommer attacken. Den vi bara drömde om som en illvillig hård tom men för den sakens skull osmaklig hotelse.
Nu gjorde dpm det.
Obegripligt.
Fullständigt obegripligt.
Och det jag undrar mest är nu vad Obama ska göra? vad han ska säga?

Kanske satte Israel med detta sista spiken i den solidaritetskista i vilken de hittills fått till somligt halvhjärtat men ändå stöd av Europa  och USA.
Världen håller andan? Hur ensam kan man göra sig innan det brister?

Kommentarer

  1. Y5 juni 2010 kl. 11:33

    Ja, världen håller andan, när luft är vad som behövs... Sju idioter får förstöra. Herregud, vad ska man göra? Vad?

    SvaraRadera
  2. Mrs S10 juni 2010 kl. 13:47

    Ja, vad ska man göra? Pray?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...
13 kommentarer
Läs mer

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...
11 kommentarer
Läs mer