Fortsätt till huvudinnehåll

fredag på altanen

En brittsommardag i september i fjol åkte jag till den lokala handelsträdgården som håller till i ett ruckel alldeles bredvid den judiska kyrkogården. Där förköpte jag mig på vårlökar och några till hälften prisnedsatta perenner. Nu kommer dom upp här utanför. En mörk laxfärgad buskig variant av tulpan, en lite mindre lila, gula, och röda och en av perennerna - vad vet jag inte - växer till med en märkbar hastighet, jag tror jag valde nån stugväxt, pseudoidyllisk, lantlig, en annan skulle blomma i blått hela sommaren men den ligger blygt nere i myllen och sticker inte alls ut än. Pelargoniorna är nyligen utlyfta ur sitt mörka garagenäste och på dem sticker en del små alglika ofärgade stränglar ut i vilka man kan ana att det finns lite liv. Omplanterade och nyberikade skall dem få hela min tålmodiga  tillförsikt.
Det är inte riktigt varmt, men solen ljumnar altanen bortom ett lätt dis och där skall jag nu dricka ett glas kallt vitt Reimat (vilket kan rekommenderas) och älska mina små växter som kämpade i den hårda vintern, trots allt. Ibland dricker jag i hemlighet, min man dricker inte, och äter inte  PORK. Så mitt skamkonto blir av nån underlig säkert genetiskt betingad lidelse betungande när jag förtär dessa båda livs-medel i hans närvaro. Men nu sover mannen middag och vet inte än att han är chaufför i kväll. Då tål det att ta ett glas vin eller två i lugnande syfte, ja man kan om man vill vara livslögnare välja det enorma kupollika vingalset i vilket det ryms 40 cl, eller också välja de små men så skönt tunga whiskeyglasen för 10 cl. Ett eller två?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...