En brittsommardag i september i fjol åkte jag till den lokala handelsträdgården som håller till i ett ruckel alldeles bredvid den judiska kyrkogården. Där förköpte jag mig på vårlökar och några till hälften prisnedsatta perenner. Nu kommer dom upp här utanför. En mörk laxfärgad buskig variant av tulpan, en lite mindre lila, gula, och röda och en av perennerna - vad vet jag inte - växer till med en märkbar hastighet, jag tror jag valde nån stugväxt, pseudoidyllisk, lantlig, en annan skulle blomma i blått hela sommaren men den ligger blygt nere i myllen och sticker inte alls ut än. Pelargoniorna är nyligen utlyfta ur sitt mörka garagenäste och på dem sticker en del små alglika ofärgade stränglar ut i vilka man kan ana att det finns lite liv. Omplanterade och nyberikade skall dem få hela min tålmodiga tillförsikt.
Det är inte riktigt varmt, men solen ljumnar altanen bortom ett lätt dis och där skall jag nu dricka ett glas kallt vitt Reimat (vilket kan rekommenderas) och älska mina små växter som kämpade i den hårda vintern, trots allt. Ibland dricker jag i hemlighet, min man dricker inte, och äter inte PORK. Så mitt skamkonto blir av nån underlig säkert genetiskt betingad lidelse betungande när jag förtär dessa båda livs-medel i hans närvaro. Men nu sover mannen middag och vet inte än att han är chaufför i kväll. Då tål det att ta ett glas vin eller två i lugnande syfte, ja man kan om man vill vara livslögnare välja det enorma kupollika vingalset i vilket det ryms 40 cl, eller också välja de små men så skönt tunga whiskeyglasen för 10 cl. Ett eller två?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar