Fortsätt till huvudinnehåll

Färger i hjärtat

Den storbuskiga lax-artificiellt-rosa tulpanen dukade under av regnet.
Nu står den upp med stötta.
Greklands ekonomi föll också den under önsketänkt artificiellt pengaregn,
och nu kommer även Spanien.
Är det slut nu på festen?
För det är ju inte utan att man gottat sig i Reinfeldts extrapengar.
Även det lilla gör sitt, faktiskt!
Trots att de med mer fått mer!
Utan den som fick mindre.
Fattigdomen breder ut sig.
Alltfler långsjuka blir uppsadga av arbetsgivaren.
I kommunen där jag jobbar tar det typ 72 dagar innan frågan kommer på tal,
eller om det var 90.
Snackar vi fall nu?

Jag vet inte om vi faller om vi köper ett radhus bortöver?
Rastlöst tittar jag hemnet runt om nätterna.
Till och med i Senegal var det väl den surfingen jag saknade mest.
Kunde vakna upp en vargtimma och tänka på alla objekt och offentligt publicerade budgivningar som jag missade. Och om ett inlägg ska hålla i hop, eller förväntas vara korrläst, så är detta inte ett sådant inlägg, inga av mina inlägg är sådana, inget i mig är sådant: JAG: den korrlästa?
Jag har fått en ny chef och med hennes mycket att önska av kompetens blir det tydligt att jaha du(jag alltså): nu är du i det där erfarna träsket där du har så många referenser till hur det kan vara att det försvårar idealisering och lull. När jag blir chef vet jag att jag ska vara stringent. Inte tala det jag tänker. DÅ får man helt enkelt ha en blogg och stå där med sitt avslöjade orosmoln. Men även där talar jag sällan om allt det jag tänker.Om jag var chef och gick omkring och sa vad jag tänkte då hade ju snart armarna varit bakom ryggen ihopknorvlade i nån vit långärm. Nä, jag skulle vara stringent, och klok, och dröja med målet, sitta tyst i en konstpaus och långsamt säga: jaha! säger du det.

Det är förresten nästan bara vi som surfar så här obehindrat, och alla våra sites är anpassade för det och när man då befinner sig utanför det här priviligierade opticerade bredbandsområdet passeras snabbt gränssnittet för när en sund väntan förväntas maxas inför att en sida ska öppna sig. Om jg t.ex. när jag surfade i Senegal, ännu sämre i Gambia, ville öppna hemnet fick jag bestämma mig för att okej, nu är det detta jag vill, jag vill se ett objekt, leta fram det och se det och kanske kunna scrolla i bilderna, och sen var mina två timmar till ända.
En dag var jag bara tvungen att hämta in information om min mobilräkning på Mina sidor på Tele2, det gick inte, flashfilerna var för många och för stora. RIngde mamma som betalade. Har jag betalat tillbaka: - nej! Sån är jag. Tyvärr. Jag och Mållgan ska snart ...

Koltrasten ropar efter regnet: vill väl ha sol även den.
Min trädgård är så jävla snygg och lugn. Inte ett bilrus kommer in. Mina tulpaner breder ut sig, jordgubbarna, altanen i kvällssolen med däckstolarna och rosén. Hur skulle jag kunna avstå det?
Jag vet inte.
Jag vill vara en som surfar ovanpå de oljiga vågorna. En som inte bryr sig om understömmarna därnere, en som likt en gås bara drar vidare, som trummar på med de två krumma (A's sister talade noga om för mig att har man såååå korta ben som jag måste man lyfta dem mycket högt när man dansar för annars syns det inte så bra som för såna som hon som har långa och smala) måste komma ihåg att trumma på med de två krumma grodfötterförsedda benen, trots motvindar: mot målet. Allt man föresätter sig kan bli sant. Sånt jävla amerikanskt trams. Men det är sant. Vi lever i det nu. Men vi egentligen mindre än dem i korrupta fattiga marknadsekonomiskt velodromartade länder där man går under om man inte gör själv, här har vi ju i alla fall en restnoterad välfärd att tillgå ibland, om man inte är långsjuk vill säga.(Jag hade så svårt att förstå varför Chomsky, på den tiden då jag intresserade mig för vad han skrev, hävdade att han var anarkist, men nu börjar jag ana nånting av konturer i det landet)) Men! men ... När man simmar motströms hjälper det inte att undersöka underströmmarna om man vill framåt.
FRAMÅT kamrater!
Jag vill framåt kamrater, hela mitt liv fastnat i min introspektion.
"I am stuck" sa Scarlett Johansen så perfekt timat i Coppolafilmen "Lost in Translation!"
Varför är en del såna? Andra går bara vidare. Satsar på sig själva, ser inte ner.
Jag kan köpa ett radhus och falla?
Det växer en liten lavendelhäck här också, vet inte riktigt hur jag ska göra med de torra grenarna, om jag tar bort dem blir det ingen häck, men om jag har kvar dem, blir det ju heller ingen 'vacker' häck?

Lavendelblå det är introspektionens färg minsann, inte alls som lax-artificiellt-rosa.

Kommentarer

  1. Lite snabbt bara, klipp ner din lavendel rejält! Nu! Den kommer med nya fina skott ska du se :D
    Kram så länge!

    SvaraRadera
  2. Gött! Jag ska springa ut direkt! det regnar inte ens! Jag vill ha stora lavendelcigarrer som doftar lugn. TACK TACK TACK WETTEX!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…