Fortsätt till huvudinnehåll

Vespatur

Tillbaka i Dakar. Fattade forst after nagra dagar i gambia att rethostan bara var en slang av pollution fever. Att fardas med bil eller buss i Dakar ar att befinna sig i ett avgasmoln storre an det over Island. For hostan gav med sig. Nu ar den har igen.
Strandliv. Lugna dagar darborta.
Vaknade dock upp ur det forradiska semesterlugnet nar jag sag mig sjalv ga bredvid en polis pa vag till polisstationen och  a kom upp bredvid med sitt lilla huvud i en rosa cykelhjalm stottande vespan vi hyrt och forsokte forhandla om fri lejd. Vake up, Mrs S! sa nagot inom mig. jag hade filmat dem i en vagkontroll dar de for att djavlas tvingade av a fran vespan for att folja med in i det lilla anslutande huset for att, ja vad: fucka upp tillvaron for folk, kontrollera, fornedra. sa ar det dar, vi korde en natt stracka pa ca 10 km, pa den vagen passerade vi 3 polisavsparrningar dar man forvantas stanna till och vara beredd att visa papper pa vem man ar och fordonets registrering; forsakring, skatt, etc. denna terror omfattas av ett flytande regelverk, nar som helst kan vem som helst av de forlorade konstaplarna pasta vad som helst och ta dig i forvar. Istallet for storebror ser dig och vet vem du ar om du visar ditt personnummer, din registreringsskylt har dem detta fascistoida system. gambia ar ingen fungerande demokrati kan ju tillaggas; kritisera presidenten och du riskerar to get shot.
Innan jag tog mig samman dar jag gick bredvid den har nu mycket forolampade polismannen hade jag bestamt mig for att inte betala en enda dalasi i muta och inte ge mig forrns de visade mig ratt lagrum om var man filmar och inte.
sa har: de stannar oss, agerar skitstovelartat som alltid, vi visar papper och allt ar i sin ordning men den djaveln ar ute efter lite stalar till lunchen, sager alltsa att man maste visa korkort for att kora vespa. a har sitt nytagna korkort i Dakar. Ingen behover korkort for vespa i gambia. De beordrar a att hoppa off the vespa och folja med. jag star kvar, de gar till huset, diskuterar, a vadjar, sager sorry brother tre- hundra- tusen ganger. jag blir sa djavla forbannad och tar upp kameran och filmar dem, fran andra sidan vagen dar jag star, gubbdjaveln ser det och beordrar mig dit, skriker och fragar vad fan jag gor, och jag vet inte men min hjarna flyger upp i taket, jag vagrar och ber honom om att visa information om var det anvisas var man far filma och inte: jag filmar min semester, vad ar problemet, varfor satter ni inte upp skyltar vid era tretusen vagsparrar sa att turisterna ni lever av vet vad fan de ska gora! sa jag mycket irriterat och stoddigt till denna Man, jag vagrade ge honom kameran, han tar mig till polishuset i den lilla byn, och dar ska det bara fornedras tills jag bojer huvudet och ber om ursakt, jag sager att jag vill ringa ambassaden om jag ar anklagad for ett brott, de gor inte det forstas, en idiot med solbrillor pa kommer och ska prata allvar och detta for att han egenkart sager att han ar en valdigt smart och intelligent man. arbetsrutiner pa haktet? finns inte, polsk riksdag och bakom ett galler intill bardisken dar vi star med hela byns artelleri av poliser omkring oss hanger andra olycksbroder ut sina nyfikna huvuden for att se vad som pagar. de ser inte att jag inte bojer mig, jag sager inget, nickar och vill bara ta oss ur situationen, a forhandlar, och tillsut betalar han oss ur situationen. Da ar allt lugnt, de ater vara pengar med gladje, sa han.

jag angrar hela situationen, men ar fortfarande fruktansvart medveten om vilket fortryck och vilken rasism som bygger upp det forlorade lilla landet The Gambia, det ar ju helt razerat under turismens inverkan.

Vi hade forutom denna incident en underbar dag, pa paradisstrand med ett nyfunnet trumband som repade dar under palmerna och jag dansade och var glad for det, att jag faktiskt gjorde det, till 6 trummande herrars gladje. Det visste jag inte att jag skulle vaga. 

Dakar igen. Ljudet av klapprande hasthovar mot den bit asfalt som fortfarande finns kvar drar uppmarksamheten till dorroppningen.En man skjuter langsamt en karra med femton sackar hollandsk lok framfor sig uppfor backen darute. Om resan hit ska jag beratta senare.

Kommentarer

  1. Åh, hjärtat i halsgropen där nästan. Men jag förstår dig, att behöva vika sig mot orättvisor, jag har svårt för det. Att någon ska skrämma en tills man lyder.Fy!

    Bra att ni tog er ur det helskinnade. Och bra att du vågade dansen. Heja, heja!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: