Fortsätt till huvudinnehåll

Min man

I morse vackte jag a genom att stryka honom over pannan, jag far aldrig nog av hans lilla ansikte, han vaknade langsamt och motvilligt och nar han klippte med de trotta ogonen sa han att han alskade mig.
det ar sa stort emellanat med karleken. daremellan brinner vara hjarnor i haftiga combats. vi ar mycket lika i temperament. han ar ljusare bara. Och nu ar jag dark och a very little bit, som han sager, vi har vart sprak, och det duger. Och jqg vet inte hur manga kilo jag tappat men this is africa, den har matkulturen passar mig, jag vet inte varfor, eller ar det varmen?
sen hoppade jag ur sangen, upp fran madrassen ska vi saga, vi har vara rutiner nu i det har enkla livet, I love it, rutiner, sova, enkelt, litet, och i gar tankte jag att vi orkar lika mycket vi tva, ungefar, vi gar langt, vi star ut, vi hardar, och jag klagar lite mer men anda. jag har en mycket bra man!

Kommentarer

  1. Det låter som om du fått en man av guld. Underbart att läsa om er tillsammans. Avis en aning på den nya kulturen:)

    SvaraRadera
  2. Så fint. En bra man är guld värd. Jag är glad för er skull.
    Det är verkligen ett annorlunda liv ni lever där, det skulle vara kul med bilder! :D
    Kram kära Mrs S och njut så länge det varar!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...