Fortsätt till huvudinnehåll

Manskliga rattigheter

Nu tycker jag att Eurocentreringen och skulden och prinsessans oskuld verkat tillrackligt. Nu tycker jag att Afrikanska lander sjalva ska borja resa sig ur sina offerroller och se vad fan de kan bidra med for att bista sitt folk med manskliga rattigheter. Att aka i en fullproppad buss som sillar kan nar den bromsar ge folk skador for livet, nar man tar jord under en soptipp och lagger pa sitt land foljer med den giftigt avfall, nar man slanger overkonsumerad mjukplast i naturen skadar det pa sikt inte bara miljon men det etiska i att vara manniska pa en plats som ser fordjavlig ut, nar man tar over gamla bilar, bussar, lastbilar som spyr ut skit i sina avgaser i de timslanga koer ett alltfor oigenomtankt for snalt vagnat skapar varje dag, varje timma, och i detta gasmoln dar unga pojkar jobbar med direktforsaljning, dar  folk sitter i oppna minibussar, dar pojkar star och aker pa stegen baktill pa samma buss som upplockare, avkastare, vad som, och efter en dag i den miljon vill alla som sett annat krakas pa sin huvudvark denna avgasfortjockning gett, dar i den miljon, att vara dar knacker en visionar med utmanande fragor. Va fan ar det, att det inte spelar nan roll att barn springer over dessa hart trafikerade gator helt oskyddade var dag, barn ute i natten med korgar av saker att salja, barn i skitiga overaller och trasiga plastsandaler. Alla som ligger dar i sina sangar utan myggnat fast man vet att malarian ar svar i ar kan klaga hos sin morsa eller syrra som gick och kopte HAIR for pengarna, eller kanske parfym, eller ett par tajta jeans.Fafangan dodar verkligen.

Nu tycker jag att myndigheterna kan anamma folkbildning i de statliga kanalerna vad galler vitaminer, det AR t.ex. INTE bra frukost med baguett och chokladsmor aven om den senare lanseras som vitalt bra eftersom den har tillsatta vitaminer, ellerAfrica Cola, som alla vill dricka, overallt, och itutad som nan sorts garant for att man lever gott liv om man dricker lask, for det kan man lagga sina sista pengar pa, om de nu inte gick till nan skonhetsprodukt.

Nu tycker jag att man kan revolutionera kvinnokampen har. Nu tycker jag att de stackarna som star i grytorna var dag kan befrias. Och da, ja visst, lanseras puder potatismos, i hop med same old valling och pidermjolk fran holland, trots att potatis ingar i de flesta grytor, inte som huvudratt som hos oss, men som gronsak. Holland in your dreams, allt ar hollandskt.

Pa farjan till Gambia tankte jag att fan motorn har stannat, for grabben i maskinrummet kom upp och sag vild ut, sen gick han ner igen och forsokte starta upp den, skit samma, tankte jag, det finns ingen raddning, det finns ingen raddningstjanst, jag sag tva brandslackare uinder en trapp, bada indikerade for lag niva pa ulvret eller kolsyran vad det var, toaletterna var stangda, for sjomannens egen skull, och folk pissade pa golvet dar vi stog, manga stod dar, och manga trangdes nar vi skulle av och pa, for mycket folk, for mycket av allt. Varfor foder man femtioelva barn, kan man undra nar man ser det med mina ogon, men med all ratt.

I en familj dar jag nyss var trampade man ner husets tva enda bocker i sanden och smutsen, bladen flog omkring getter och honor, tva skrifter, en om managment och en om energiforsorjning, tror de kanske hittat dem nanstans, barnen slet sonder, trampade pa dem i sanden och foraldrarna lat det ske, sa kan det va i den oralt burna kulturen utan visioner. Klassklyftorna lar besta, och det skiter nog den korrupta regeringen i. Jag baxnar, HUR ska man gora for att komma upp till en niva dar ett demokratiskt system kan fungera. Finns inga fragetecken har pa tangentbordet. Aven om fragorna just nu ar fler an svaren.

Jag har tva veckors strandliv framfor mig, och jag ser fram emot det, maste borja med kurslitteratur nu eftersom all annan litteratur ar konsumerad. Antligen avslutat Mot Fyren. Och i den lever de om mer radikalt i konsmaktsordningen an vad de gor har dar jag ar, har dar jag ar grater jag en skvatt varje dag for att jag blir sa fornarmad, sarad och indignerat stott av att vara sa asidosatt, totalt ignorerad, totalt forpassad som husdjur eller mobel. Det gar inte att forsta hur det sarar for en som inte vet skillnaden. Jag som aldrig grat, nu har jag nat att bita i.
 

Kommentarer

  1. Puss. Och kram. Söte du.

    Det är svårt att läsa men jag tror jag fattat.
    Kan vi ta det när du kommer hem och när jag har mer än 3 minuter på mig att svara?

    Åter till verkligheten. Den svenska.

    Många kramar!

    SvaraRadera
  2. Lite som wettex...

    Dålig fantasi, bokstäver som inte fyller de vanda utrymmena och perspektiv som inte är de vanliga.

    Varför är jag så stel? Varför vill inte ögats impulser förvandlas till de rätta sammanhangen?

    Asdålig bortförklaring, jag vet. Men köp den...snälla:)

    1000 kramar

    SvaraRadera
  3. Babysar! Det ar nog lite flummigt att behova osa ur sig, automatiskskrift kan man nog saga, teurapeutisk sadan ... och utan bokstaver annu mer obskyrt lyriskt. Kram kram

    SvaraRadera
  4. Gillar att du öser ur dig. Du måste översköljas av nya, starka intryck som inte går att ignorera, att skuffa undan, eftersom det är så annorlunda där du är mot här. Så klart att frågorna väcks och dom lär nog fortsätta uppta din tid ett bra tag framöver, kan jag tänka mig.

    Jag hoppas att du ska gråta lite mindre, även om det nog inte är farligt att gråta. Ibland är det nog farligare att låta bli. Kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...