Fortsätt till huvudinnehåll

Life is BIG

Och ibland nar jag cyniskt passerar en extremt tat folkhop, som har i Gambia visserligen lyser med sin franvaro aven om ett hus bakom muren kan befolkas av ett tjugotal, dar fattigdomen skriker i trasiga shorts pa dammiga barn av vilka det kommer en till och en till och en till var sasong, da matar en mening pa random i min hjarna: meningen med livet? vilken ar den? Finns det en sadan?
Den Marslowska behovstrappans hogsta kast dar sjalvforverkligandet sags vara verkets krona? Hur det det ut har, i de dammiga barnens huvuden?

Ocksa tanker jag nar jag laser Jeanett Winterssons Fyrvaktaren att i varje huvud hos de dar barnen jag ser sitter det en Jeanett och diktar upp dagarna langa gar maskineriet i varje litet huvud och tankarna flyter val kanske inte som hos JAmes Joyce men i samma strom aven om innehallet sakert ar annorlunda.

Vad ar da meningen med livet?

Pa en av dorrarna till ett av de manga husen som star omgardade av en mur i en sagolik tradgard med banantrad nat okant trad, mangotrad, blommor, blad, blommor, blad, springbrunn, dar vi hyr ett litet hus, dar star skrivet pa en griffeltavla: you make a living from what ypou get, but you make a life of what you give. Jag tanker ofta pa den dar orden nar jag sitter och tar kaffe pa trappan: vadda? Vad ar du livet for dem som inget har att ge?

Hur man an formulerar sig kring den har livsfragan gar man fel.

Liv ar. Och darfor maste vi ge, och ta emot.

Ja, idag bra dag, inga humorsvangningar, lugn och ro, smaleende till stranden, pratade avslappnat med de man som brukar kanta min vag dit, och nu vet de att jag har en husband, for de sag oss i gar nar vi var ute pa bygatan i natten. De haller allt koll, vilket javla sinne for detaljer, det ar ju inte tre personer har liksom.

Det har med vit Europe vs Afrikan ar en tarande konstellation. I Gambia har man inga industrier, ingen storproduktion, man lever av turism, och av bistand, och sjalvhushallning kring farmarlivet. Nu lanserar mobilt bredband hart. Klart det ska. Surfas i mobiler. Det ar anda en javligt stor revolution.

Det ar mycket kvinnor som aker hit och haller sig med loverboy, det ser fordjavligt ut. Och jag blir mycket svart komplex i min hjarna nar jag maste forhalla mig till denna fraga. Alltid samma tanker, Alskar du mig? Varfor? T%ycker du att ajg ar vacker? eller vad fan ar det? Vad ar det har? Den har konstellationen. Den som gor det enkelt for sig ser overlage och undeerlage klart definierat. Den som tanker lite mer maste ga in i det och se hur habituskomplexen har sina sag trettiotalet domaner dar det mats upp under dagen och natten vem som ar under och over och dar ar det inte jamt fordelat i ett sjalvklart overtag och undergivenhet.

Jag skriver en bok om allt detta, och om den blir klar kanske ni kan lasa.

Nu maste jag sluta for det morknar och jag ska ga hem sjal;v genom tretusen muromgardade grander fulla av sand.
Jag vill bara tillagga att jag tva ganger akte buss sjalv in till Dakars centrum och gick omkring, shoppade, gick till ett toubab-reservat, rattare betalade min in dar med hapnadsvackande 5000 cfa, 75 sdpann, vilket ar hapnadsvackande mycket, for att fora overklassigt strandliv med parasolldrinkar, sen tog jag bussen hem, trangdes med sjutusen andra, betalade min biljett for 20 ore. Var stolt!

Kommentarer

  1. DU HAR TYDLIGEN MYCKET TID ATT TÄNKA DÄR... JAG MENAR PÅ MENINGEN MED LIVET OSV, DET KAN ÄNDÅ VARA NYTTIGT ELLER HUR? SYNEN SER VERKLIGEN OLIKA UT BEROENDE VAR MAN ÄR NÅGONSTANS OSV....

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...