Fortsätt till huvudinnehåll

Life is BIG

Och ibland nar jag cyniskt passerar en extremt tat folkhop, som har i Gambia visserligen lyser med sin franvaro aven om ett hus bakom muren kan befolkas av ett tjugotal, dar fattigdomen skriker i trasiga shorts pa dammiga barn av vilka det kommer en till och en till och en till var sasong, da matar en mening pa random i min hjarna: meningen med livet? vilken ar den? Finns det en sadan?
Den Marslowska behovstrappans hogsta kast dar sjalvforverkligandet sags vara verkets krona? Hur det det ut har, i de dammiga barnens huvuden?

Ocksa tanker jag nar jag laser Jeanett Winterssons Fyrvaktaren att i varje huvud hos de dar barnen jag ser sitter det en Jeanett och diktar upp dagarna langa gar maskineriet i varje litet huvud och tankarna flyter val kanske inte som hos JAmes Joyce men i samma strom aven om innehallet sakert ar annorlunda.

Vad ar da meningen med livet?

Pa en av dorrarna till ett av de manga husen som star omgardade av en mur i en sagolik tradgard med banantrad nat okant trad, mangotrad, blommor, blad, blommor, blad, springbrunn, dar vi hyr ett litet hus, dar star skrivet pa en griffeltavla: you make a living from what ypou get, but you make a life of what you give. Jag tanker ofta pa den dar orden nar jag sitter och tar kaffe pa trappan: vadda? Vad ar du livet for dem som inget har att ge?

Hur man an formulerar sig kring den har livsfragan gar man fel.

Liv ar. Och darfor maste vi ge, och ta emot.

Ja, idag bra dag, inga humorsvangningar, lugn och ro, smaleende till stranden, pratade avslappnat med de man som brukar kanta min vag dit, och nu vet de att jag har en husband, for de sag oss i gar nar vi var ute pa bygatan i natten. De haller allt koll, vilket javla sinne for detaljer, det ar ju inte tre personer har liksom.

Det har med vit Europe vs Afrikan ar en tarande konstellation. I Gambia har man inga industrier, ingen storproduktion, man lever av turism, och av bistand, och sjalvhushallning kring farmarlivet. Nu lanserar mobilt bredband hart. Klart det ska. Surfas i mobiler. Det ar anda en javligt stor revolution.

Det ar mycket kvinnor som aker hit och haller sig med loverboy, det ser fordjavligt ut. Och jag blir mycket svart komplex i min hjarna nar jag maste forhalla mig till denna fraga. Alltid samma tanker, Alskar du mig? Varfor? T%ycker du att ajg ar vacker? eller vad fan ar det? Vad ar det har? Den har konstellationen. Den som gor det enkelt for sig ser overlage och undeerlage klart definierat. Den som tanker lite mer maste ga in i det och se hur habituskomplexen har sina sag trettiotalet domaner dar det mats upp under dagen och natten vem som ar under och over och dar ar det inte jamt fordelat i ett sjalvklart overtag och undergivenhet.

Jag skriver en bok om allt detta, och om den blir klar kanske ni kan lasa.

Nu maste jag sluta for det morknar och jag ska ga hem sjal;v genom tretusen muromgardade grander fulla av sand.
Jag vill bara tillagga att jag tva ganger akte buss sjalv in till Dakars centrum och gick omkring, shoppade, gick till ett toubab-reservat, rattare betalade min in dar med hapnadsvackande 5000 cfa, 75 sdpann, vilket ar hapnadsvackande mycket, for att fora overklassigt strandliv med parasolldrinkar, sen tog jag bussen hem, trangdes med sjutusen andra, betalade min biljett for 20 ore. Var stolt!

Kommentarer

  1. DU HAR TYDLIGEN MYCKET TID ATT TÄNKA DÄR... JAG MENAR PÅ MENINGEN MED LIVET OSV, DET KAN ÄNDÅ VARA NYTTIGT ELLER HUR? SYNEN SER VERKLIGEN OLIKA UT BEROENDE VAR MAN ÄR NÅGONSTANS OSV....

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…