Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...
I don´t do travelling...
SvaraRaderaMen du verka ha en väldigt bra anledning!
Som dansken säger:
- Kom godt hjem!
Tack, Mats! Jag gillar resa, i tanken, och att vara på plats, och efteråt, men att komma iväg: nä! då ser jag mig omkring, i dag våren som kommer, snödropparna som antagligen bara väntar under snöhögen här utanför, sitter med barnet och min familj och gör vardagliga saker och ÄLSKAR min tillvaro och undrar vad som får mig att äventyra min trygghet.
SvaraRadera