Fortsätt till huvudinnehåll

Sanningens vitöga

I går vattnade jag mina vintrande pelargonior.
När jag öppnade garagedörren föll en skärva ljus in på de sköra bruna stränglarna.
I dammet och torkan därinne är det svårt att se hur liv ska kunna spira fram.
Så är det förresten att se sig själv i ansiktet också.
Innan jag ens tog mig ut slängde jag en ofrivillig blick i spegeln. Lakan, på ett sätt som jag inte brukar va, mötte mig.
Nä, jag brukade vara äppelrosig om mina höga runda kindknotekinder.
Nu vet jag inte vad som har hänt. Jag tittar på låren ibland också, även om jag försöker undvika det med.
Torra, flisiga och liksom mycket mjöliga under den alltmer degiga ytan.
Underhudsfett, det ska man inte ha efter fyrtio. Man får nog va helt djävla anorektisk egentligen. När man är tjugo är det yppigt kurvigt men sen, sen, nu för mig, blir det liksom inget annat än  bucklig vit överårig fläskkorv av alltihop. Och armbågarna har blivit hårda igen. Avsaknad av badkaret gör sig påmint. Försöker dock bada bastu så ofta det går, men det ÄR inte detsamma. Ett bad om dan vore bättre. Mycket bättre. I bland när jag byter om i offentliga omklädningsrum tänker jag på att nu är jag en såndär antinod för de unga att förfasa sig omkring, en de kan kolla på å tänka att nä, fy fan: jag vill inte bli gammal, jag kommer inte att bli gammal, sådär. Det är väl därför det är mest kvinnor 35++ som överbefolkar allsköns träningsanläggingar, överallt. För gud så de tränar, kvinnor omkring fyrtio. Som vi tränar! Och så alerta, välkonditionerade vi är!
Men för mig hjälper det knappt juh! Kanske får man tänka på hur det vore i stället.
Jag vet inte. Men det är så påtagligt. Ibland när A säger att han älskar mig skrattar jag lite rått och säger att jag tycker synd om honom.
Han undrar varför, eller så vet han vad jag menar och bara låtsas verka indignerad...

Men jag får hoppas på mig så som jag hoppas på pelargoniorna, det kanske går, trots allt. Det kanske finns en vår?

Kommentarer

  1. Usch, jag tränar inte. Jag hinner ju inte ens mina mentala avspänningsövningar! Felet är väl att jag inte tränar, då skulle jag bli så alert så jag skulle hinna mer, eller?

    Man får försöka se på sig med kärlek, stryka över kroppen som tar en dit man ska, även om den sviker en ibland. Kram!

    SvaraRadera
  2. Alltså...det där yttre...det fläskkorvsliknande...får man bara ta till sig och gilla. Som Smultron skriver, kroppen som tar en dit man ska, jävligt tacksam är vad man måste vara.

    Fast jag förstår känslan, den där förlamande upptäckten, det som en gång var ens varumärke, ens konkurrensfördel...vad hände? Men så, på kvällen i milt ljus och mannen lägger sina händer på och stryker över sina favoritdelar. Då är det faktiskt ok att armbågarna är torra och låren oälskade av en själv.

    Kvinna, vi måste bli lite generösare mot oss själva. Lova mig det!

    SvaraRadera
  3. @Smultron: du har ju barn och lever mitt i det livet där man kånkar omkring på allt och alla, då behöver man ju inte träna, jag som sitter av dagarna kan ju inte göra nåt annat. JAg är också stark och traktorlik i min konstitution och behöver göra. Men ärsch ... kroppen börjar göra ont, fötterna på mrgonen, korsryggen på vårvintern, andra året i rad nu.Men man ska vara glad, man ÄR inte handikappande rörelseofri. Men ändå.

    SvaraRadera
  4. @Peace: Jag måste försökamen äckligt vilket självförakt det bor därinne, ibland glömmer jag, för funktionens skull,men som yta: jag vet inte. Jag blir samtidigt så förbannat upprörd över att vi förminskas, att jag förminskar mig. Men det ÄR så.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...