Fortsätt till huvudinnehåll

Oändliga behov av ändliga resurser

Snorig tammejfan. Naaaj, kan man verkligen säga. Detta trots vitlöksöverröst mat i går, hmmm? Lägger till och spetsar dagens kycklingsoppa med massor av frän citrongräs, ingefära, vitlök, chili och grönt grönt grönt ... river gott och sätter fart på snor & tårkanalerna.

Nu är jag så överarbetad och trött att jag rasar ihop. Jag har jobbat både dag och natt under en lång tid. Gnetar på. Som en ardenner, sa alltid min mamma om sig själv och sitt kånkande på två barn, cykel och matkassar. Nu har jag ärvt det med, aldrig att jag skulle säga det, nej nej, men själva känslan och tanken: Ardenner din djävel! Och jag tycker lite synd om mig också, fastän ungen hatar det, så jag säger inget om det. Och därför surade jag istället ihop på honom vid hemkomst till ett hus upp och ned och lotten min att städa städa tvätta tvätta plocka upp plocka upp: ringde upp honom dessvärre på tom mage, han var på hockey, med grabbarna, mamman i luren: vilken genusclash, och jag sa att va är det för djävla stil att komma inseglande med flickvän vid tio och förvänta sig service och fritt fram till soffa och teve! Det behöver du inte, svarade han med trevlig röst förstås, ja, va skulle han annars säga till dem omkring. Men indirekt blir det ju så eftersom jag vill verka gästvänlig, klagade jag i illa dold självömkan. Det hela slutade med att jag sa att dom inte behöver komma alls. Tyckte synd om mig förstås, ibland känner jag mig som tredjehandsvalet, först stannar de hos hennes föräldrar, sen stannar de hos hennes föräldrar, sen vet jag inte var de väljer att vara och nånstans där sedan långt efter kommer dom hit, omkring tio på kvällskvisten och då får jag en slags känsla av att det förväntas lite djävla service. Fuck that.

Åt och ringde tillbaka och sa förlåt. Klart att jag inte menade så, sa jag. Och sen dess har jag ockuperat tvättstugan med tvätt, delvis plockad från hans rumsgolv, städat, lagat mat, ätit, och ja nu toksurfar jag. En morsas skrala nöje. Kostar inget heller.

Det senaste året har jag tjänat mer än någonsin, och så brukar det vara för dem flesta, löneökning, men för mig är det för att jag jobbat extra mycket, extra. Ibland är jag glad för mina extraordinära talanger att hitta billigt, billigaste frukten, billigaste bästa köttet, storhandla storhandla, handla begagnat, gå till den billigaste frissan, hoppa över massage, köp aldrig färdiglagat, aldrig halvfabrikat, baka, ja ... ibland är jag mycket stolt för det företaget. Men! igår sa min mamma att hon tycker jag försakar mycket. Då kände jag det väldigt långt därinne, även om jag försäkrade henne att det inte var så.

Jag betalar för A. Han tar körkort nu. Hans syrra sitter med bank upp i arslet sedan de överreklamerade microlånen tagit snurr i hennes liv, det ska betalas tillbaka. Nån blir sjuk. Nån behöver. Det är svårt att se. Flygresor ska betalas, allt möjligt ska betalas. Och D E T   G Å R. Och det är V Ä R T det. Men! kanske bra för svennebananas att känna till: de flesta med ursprung utanför Europa förväntas hjälpa sina släktingar. Och man vill det. För man V E T att man i jämförelse lever i ett sånt förbannat överflöd. Vårt förbannade överflöd tar kol på oss långsamt. Men som det försakas för att bistå, och för att visa solidaritet.
Man måste komma ihåg det: att egovinsten ligget i att man i alla fall ville en annan människa väl.

Fast jag är trött nu.

Kommentarer

  1. Inte konstigt du är trött. Det är fint att vilja en annan människa väl och världen hade sett annorlunda ut om fler tänkte som du.
    Kanske du kan vila lite i det, att du gjort något bra. Ta hand om dig lite.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Ah, tänkte skriva det under ett annat inlägg, att inte tusingen hjälper vitlöken eller kryddorna i maten mot dagisbaciller!

    Du känns så himla ärlig, jag gillar det. :) Ardenner, det var jag också en förr. Nu har jag blivit som våra konstiga arabkorsningar som stirrade misstänksamt på varje grässtrå i diket ;)

    Vi lever inte bara för oss själva, men säger man det idag riskerar man väl att räknas som en idiot i självförverkligandets tidevarv. Du kämpar på bra, tycker jag och är väl värd lite service tillbax.

    SvaraRadera
  3. TAAAACK! Ja, i dag har jag vilat, ledig, och grejar med den där vardagen som är så skön.

    SvaraRadera
  4. Smultron, va perfekt du valt! jag ska också bli en Arab, så småning om ... Nä, man lever verkligen inte bara för sig själv, OH my god så fattigt det skulle vara för mig!?! ;)

    Men jag tror verkligen på immunförsvaret som en hel arme som gillar antioxidanter och vitlök och heta kryddor, ärligt: jag tror på citrongräset, för i dag har min näsa slutat rinna. Och varför jag tror just på citrongräset vet jag inte ... intuition. ;)
    Svinisvaccinet verkar ha gjort mig väldig frisk i vinter ...

    Tack för din uppmuntran!

    SvaraRadera
  5. ...hoppas du får vila lite då och då. Blev inspirerad av din matlagning ska sätta vitlök och citrongräs på micropizzan idag!
    Beundrar din osvenska osjälviska tanke. Ha det gott!

    SvaraRadera
  6. Maja! Halloj! Ja DET blir nog en underbart udda upplevelse: microopizza med extra allt, vitlök och citrongräs. Den finns ju färsk, vilket funkar i grytor o soppa, men den inlagda kan verkligen rekommenderas också!

    Beundra inte för mycket, för ajg surar ihop ibland och tycker synd om mig också. Äh, går det så går det. Pengar verkar för alla, oavsett hur mycket man har, ja ett antal udda undantag finns naturligtvis som alltid, rulla. Att fundera över sina köpval gör en enorm skillnad. Det är så. Att aldrig lägga in sig med smålån är ett annat hett tips från min Ekonomiavdelning. Att förfoga över så mycket som möjligt av den disponibla inkomsten är en vacker melodi... Ja, om det nu finns nåt disponibelt. HAHA ...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: