Fortsätt till huvudinnehåll

När man inte vill vara den VUXNA

Alla ni med den oh! så praktiska fattigmanssoffan:
EKETORP!?

Hur kul tycker ni att det är att tvätta kuddfodralen?
Hur lätt får ni  på dem igen?
Hur många naglar har ni kvar när ni lyckats med det omöjliga?

Kommentarer

  1. Kuddfodralen är en baggis tycker jag, tom tumlar dem. Men klädseln till skrovet (men herregud vad heter det?!) är rena nagelmordet. Man måste dessutom vara stark i nyporna. Den ende här som är det är Mannen som å andra sidan inte för sitt liv begriper hur man gör (hela foten mitt i handen där). Numera har vi bara en normalstor tvättmaskin så det går inte att tvätta det där överdraget hemma längre. Jag ska köpa ett nytt efter min rödvinshostattack och byta ut det prickiga...

    SvaraRadera
  2. Oh,, jag har också skvätt rödvin på min vita. Det gick inte bort trots klorin. Ja,provat med Vanish också. Jaha, tumlar du ... DET ska jag prova.Fast nu har mina fodral redan torkat, och det värsta återstår...
    VAR är MANNEN?

    SvaraRadera
  3. Bra Bra att du vet var han är, men jag tänkte på MIN man! Var är han?! ;) när man behöver.

    SvaraRadera
  4. jag blir nästan fullkomligt gaaaalen när ajg ska ha på dessa överdrag...tror till och med det har hänt att jag skrikit FAAAAN rakt ut. Gick det bättre...nope! men det kändes i alla fall bättre.

    SvaraRadera
  5. Det finns ett företag (BEMA?) som specialiserat sig på att sälja nysydda klädslar till gamla IKEA-möbler. Men problemet kvarstår...

    SvaraRadera
  6. Oh, Bittan & Mats, man måste tillslut underkuva sig den värdelösaste sysslan som inte ens låter sig göras lätt utan bråkar och närapå hånar ens vilja att ge upp.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...