Fortsätt till huvudinnehåll

Kvinnodag, jag vet inte ...

Ungen och jag hängde i soffan efter våra träningar, åt pasta med vitlöksöverröst köttfärssås vilken jag behövde kommentera varannan tugga som varande perfekt överkryddad och vitlöksstinn, och ett så undergörande motstånd mot ev. förkylningar! mot allt, för våra skrala immunförsvar, så här års.
Vi såg lite 1976:års Kungabröllop, lite sport, lite nyheter, lite ditt, lite datt, och en stund på vår favorit Travel, en film.

Jo, det är alltså Internationella Kvinnodagen, sa jag sen.
Aha, det är därför de visar den här filmen! sa han och nickade åt teven där män i marinkårs- vardande härdades i nåt slags isbad, en film med Kevin Costner som den mycket hårdförde Manlige läraren.
Vi skrattade gott.
Grattis da! sa han sen.
Ja, det var det jag fikade efter, svarade jag.
Men, nää, fortsatte jag, va fan är det att fira! lägre lön och mindre makt! de komiska insikterna som denna torra fakta gav renderade än mer skratt, i högsta samförstånd.
Grattis, liksom ...
Nä, just det, skulle inte tro det!

 Vad betyder egentligen kvinnodagen i världen? Firas fittan, och den ojämlika fin fina könsobalansen, arbetsfördelningen, rollerna - det kvinnligas väsen - av män i världens alla hörn? Kan tro det va? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: