Fortsätt till huvudinnehåll

Infektion: 37.5

Vaknade i morse med seg; trott kropp. Bakteriefloran har intagit mina slemhinnor nu, kommit i kapp. jag undrade lange om jag skulle slippa den har gangen. Immunforsvar ar markligt; atit acai- bar och inbillat mig det vara perfekt balanserande, magen intakt. Men nu, jag tror att bakterierna kommer med vattnet, forsoker att inte tvatta for intensivt pa kansliga stallen, men tokskrubbar som en idiot med det jag vet ar fel preparat nar jag marker att jag misslyckas med renligheten. Nu alltsa infekterade ogon och kon; och det senare haller man ju vatten pa efter varje toabesok vilket innebar ett standigt vatt skote dar det ar rattsa varmt och svampen liksom harskar. jag vet inte alls hur de andra gor: luftigt troslosa under sarongen? inte kan jag sitta langre an nodvandigt inne pa kackerlackstoan och vanta pa att allt ska torka? A vet forstas inte heller hur de gor. Att tala om kon ar tabu. jag fattar ibland inte hur det ar med kropp har. Nyss pa vag hit stod en kvinna pa en balkong med sina valdiga brost hangande ner for magen och pratade hogt med nagon nere pa den val trafikerade gatan, bara man inte visar benen. Men hemma, i de ofta trangbodda rummen visar man allt for varann, utan kommenter, ligger utslappt i sin bara lekamen, daremot har jag fatt veta att man forvantas vanda sig om nar ens man byter sina dross. Det finns nat sunt i att skava mansklighet tatt inpa varandra. Naken kropp ar alltsa ingen sensation, inget uppkatande, det uppkatande ar vad jag tror tighta jeans och sma toppar. Sa ser de alla ut som sma pin-ups nar de gar ut, de unga flickorna, med fejkhar i alla former. Kvinnligheten ar sa understruken. jag forstar att A ma tycka jag ar puritan. Varje dag undrar jag vad det ar han tander pa hos mig, han vill inte tala om det. Va fan ska han saga? Mitt sjalvfortroende kring kvinnlighet och attraktionskraft ar underminerat, minst sagt.  

Stallde in min danslektion i dag.  A tidigt uppe pa benen, kvickt hit och dit, redan diskat och satt pa kaffet nar jag vaknade. Sag fram emot en blank formiddag. I gar var jag overgiven, vantade a efter danslektionen, laste, sov lite, ingen A, jag ringde inte heller, for att jag ar sadist. Tog en tur runt kvarteren; slank in pa en lokelrestaurang, dagens plate 8 kr, pa smala bankar runt bord med vaxduk satt folk, män, vid ett en vit kvinna, har ser man sallan nagon vit, just i de har kvarteren, jag blandad av solen gick rakt fram till disken och de besvarades forstas av att jag bara kunde saga namnet pa ratten jag sett pa skylten utanfor, svarade ja pa alla andra okanda fragor, sag att kockan trodde jag skulle ta med, men jag visade med tecken att jag skulle ata dar, da dramde hon min tallrik i ett av de dar borden och min plan att satta mig bredvid den vita kvinnan seglade i vag, ville liksom inte provocera mer med nagra maner. Till A sa jag att hon sag lika olycklig ut som jag, just darfor ville jag pratad henne, kanske kunde fa en van. Saknar du en van, undrade han. Och uppmuntrade mig att hanga i kvarteret och se om jag skulle se henne igen. Mina humorsvangningar ar arbetsamma. Var i alla fall stolt over att jag hittat mat.

Vi akte till stranden sen, lag i sanden, promenerade, utforskade ett overgivet lyxhus uppe pa en kulle, det blev nog aldrig fardigt, en luffare kom och sa att  det var till salu. Vi fantiserade om att starta ett hotell. VI hade det fint. at kaktusfrukter vi plockade fran busken. Nar vi kom hem var narheten lika oandligt varm som den karlek jag kande. Vet inte, men kag ar ju valdigt svag for min man. Vi ar manniksor och vi forsoker, sa A nar jag lange pratat om vart sexlig trots att han inte alls var bekvam. Och han ar det dar forsoket personifierat: igen och igen, modigt forsoker han, till hundra procent. Sen alskade vi uppriktigt intensivt, trots allt.

haromdan kopte a en balafon. av en handelse tipsades om en master och dit ska vi nu i eftermiddag eftersom den har mastern lovade att ta sig an a som student, men bara om han fick ta med en citar och tva andra balafonister. Ljudet av Balafonen ar magiskt ljuvt. Kalebasserna undertill ger hemorojden ett ansikte. jag alskar det har livet.

Kommentarer

  1. Sannerligen ett spännande och annorlunda liv!
    Själv roar jag mig med ovanligheter som att frosta av frysen och annat viktigt.
    Idag är det sol på altanen och närmare 20 grader. Helt fantastiskt!
    Var rädd om dig och det underbart!

    SvaraRadera
  2. Wow, fantastiskt att läsa ditt! Känner smaken och dofterna, dammet. Hör ljuden. Längtar nästan ut på de långa resorna, till det som är så främmande, igen. Nästan. Största biten av mig är nog nöjd med att bara vara just nu. Slippa utmana mig själv till att passa in där jag egentligen inte vill passa in. Hoppas du blir kry från infektioner och feber snabbt. Sköt om dig!

    SvaraRadera
  3. Tack for support ladies!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Mediekommunikation?