Fortsätt till huvudinnehåll

Goodbye, I say hello

Nu undrar jag så vad jag ska få erfara och vilka nya insikter och upplevelser de kommande sju veckorna bär med sig.
Ängslas över allt, saknaden av mina älskade familjemedlemmar, över hur jag ska ha det, om jag ska vara frisk om jag orkar, om om om.
Förbereder mig för att tagga ner bekvämlighetsfasonerna: varm dusch, skön toalett, väna myror som enda husdjur, mjuk säng, dunbolmigt täcke, tooksurfing, ensamhet, egocentrismen, friheten, rätten att vara sturig.
Ja, allt som jag älskar med min vardag helt enkelt: hur ska jag klara mig utan? HUR ska jag orka presentera mig, representera mig?

Istanbul i kväll, Dakar i morgon.
Kommer också sakna att läsa era bloggar, fina kloka smarta roliga människor och bloggisar!
Ta väl hand om er!

Kommentarer

  1. Ta väl hand om dig, snygging! Jag ska tänka på dig och hoppas att allt ska bli så bra så bra.

    Skickar en stor KRAM.

    SvaraRadera
  2. Åh vad vacker du är! :D Du kommer att få det jättefint. En annan värld, ett annat liv.
    All lycka till dig och en stor kram att bära med i tanken!

    SvaraRadera
  3. Ååh, bra jag hann (hoppas jag) krama hejdå. Njut, var närvarande, det är ditt liv detta andra med. Ska hålla tummarna hårt;) Lycka till!!!
    Näha förresten, ser ju nu på datumet att det hann jag inte... men du kanske öppnar din blogg på en flygplats någonstans :)

    SvaraRadera
  4. Så fin du är!
    Om du inte lyckas presentera/representera får du väl göra som alla andra: konstruera dig!

    Lycka till!

    SvaraRadera
  5. TACk alla ni Fina vackra harliga! Tack for att ni ar har och FINNS!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...