Dakar: 23 pa kvallen

Forst en genomskinlig liten odla overraskande i dorrposten nar jag kom hem i morkret, darefter en purpufrargad gigant till kackerlacka pa den delade toaletten pa garden vilken inte ens gick att doda med en hel burk insektsmedel; den tappade fattningen ett par sekunder innan den irrade vidare mot taket, mot vaggen, var overallt.
Tanker pa den nu nar jag maste boja mig fram for att inte frysa ryggen av mig nar jag tvattar haret dar. Ryser, far bilder av att ormar kommer krypandes in i oppningen mellan plattaket och muren.

Tre dagar utan bankomatkontakt. Pengarna har sinat och i morse vande vi pa slantarna for att fa ihop till frukost och bussbiljett for A som ska till korskolan varje dag. Baguette 1.50; smor 25 ore, socker till kaffet, korv: alles 7 kr. Man kan leva pa inget. Nar A gett sig ivag vantar jag a hans syster som kommer och ger mig danslektioner.  Hon e elegant; ett fullblodsproffs; turnerar med sitt kompanie i Europa. For det far hon val typ inget mer an erfarenheten. I As ursprungsfamilj ar behoven omattliga. Jag tittar pa de nyfodda tva dar som blir omhandertagna kungligt val, an vet det inget om hur orattvis varlden ar. Men nar vi dansar har hon ledning, jag tranar pa att vara en idiot som trogt maste fa instruktioner om och om igen.

Han har en fosterfamilj ocksa. En som gick till As mamma nar de forstod hur stor noden var dar och bara fragade om de fick honom. Sen dess har han bott dar nar han inte varit ute och rest.  Ovre medelklass. Tre hushallerskor som betalas 500 spann i manaden. For det kan man inte ens hyra ett rum, inte halla igang ett liv. Ohederligt, och sa generost i andra anden. Familjen ville presentera mig for den slakten och bjod oss med pa brollop. Hittills den varsta kulturkorcken. Min kansla for dagen var utanforskap. att inte forsta vad folk sager ar otroligt kravande. Jag forvantades vara med kvinnorna. GJorde fel. Satt pa fel plats. Upptradde fel. A vet inte reglerna, en man gor ju bara, som han vill. Detta samhalle ar konsrollsapartheiderat. Jag har fripass ibland. Men pa det har brollopet fick jag erfara precis hur det ar att vara den andra. Nar det exotiska lagt sig ar det ocksa kravande att slapa pa nagon som ar tokigt fel. Jag var en sekund ifran att grata, trots att jarnfacet kampade kampade och sa GE DEM INTE DETTA, A dok upp precis, sag situationen och ropade mig till sig, sa tararna kom i alla fall inte i denna hogljutt skrattande oforskamda kvinnosamling. Jag ville darifran sa fort det var anstandigt att lamna.

Jag tar stan och gatorna i besittning. Hittar och ror mig alltmer ledigt. Kan artighetsfraserna och lyssnar pa diktafonfranska pa kvallen. Precis nu har vi tittqt pa en repetition med Joladans. I en park, sand, trummor, bougarabou och sabar.
Jag lar. Jag erfar. Ibland ar jag ingen, for det mesta Jag utmanar mig, min identitet, min kansla for underlage, min kansla for overlaga. Sa det vaxlar. Jag kan bli odmjuk.

Bye for now Bloggisar!