Har jag berättat när A skulle klippa gräs i min mammas trädgård? Jo, en älg kom och ställde sig bredvid, bara nån meter i från. När han skräckslaget ropade på mig som var inne la den ut sina långa ben och tog ett skutt över häcken, så jag hann precis bara se älgrumpan försvinna över på andra sidan.
Fattaru! skrek jag, ALLA tyska turister vill se ÄLG, du kunde ha klappat en om du velat.
Han fattade inte, ÄR det exotiskt med en brun hästliknande grej, undrade han.
En annan dag åkte vi till Borås Djurpark, där fanns det 'Exotiskt' minsann: Afrikansk Vildhund, Zebra, och för den delen hela savannen med dess djur, Apor och Lejon också. I lekparken såg vi två vita vuxna Människor med två helt svarta barn, de barnen tittade på A. Jag tittade på föräldrarna. Jag hann tänka mycket under kort tid. Ursprung blir högst påtagligt för omgivningen när det är kontrastrika skillnader i färg. När en medelklassfamilj med god ställning adopterar två svarta barn blir det många krockar i konnotationerna. Så är det bara. Alla historiska referenser.
Plötsligt ger nåt land i Afrika av sina barn för att ett par här längtar och inte kan få några, antar jag. Kenya efter krisen, Kongo, Zimbabwe? Ger bort dem, liksom, barnen alltså. Det är ganska krasst, är det inte? Där jag har varit i Afrika finns ett begrepp: Mama Afrika, säger man med kärlek, det betyder vad jag förstår en kvinna som LAGAR mycket MAT, delar mat och husrum och visar omsorg om alla som just nu behöver. Traditionen är att dela. Man kan dela barn också. På hemmaplan, om man har minsta möjliga resurser till det. Har man inte ens det kanske man måste dela ut barnen till världen. Och kanske tro att dem får det bättre. Men jag kan inte låta bli att fundera. Vem är exotisk för vem?
När får vi se första helsvarta paret adoptera en vit unge?
När vi gick ut ur denna färgrika park var det en annan unge som klättrade i dinosaurierna, plötsligt pekade denne på A och ropade till vad jag tror morfar och mamma: Titta! där är min pappa! A vinkade och vi gick långsamt därifrån.
Ärligt talat. Vilken människopark. Vad var vi med om? Vad skulle vi ha gjort?
Fattaru! skrek jag, ALLA tyska turister vill se ÄLG, du kunde ha klappat en om du velat.
Han fattade inte, ÄR det exotiskt med en brun hästliknande grej, undrade han.
En annan dag åkte vi till Borås Djurpark, där fanns det 'Exotiskt' minsann: Afrikansk Vildhund, Zebra, och för den delen hela savannen med dess djur, Apor och Lejon också. I lekparken såg vi två vita vuxna Människor med två helt svarta barn, de barnen tittade på A. Jag tittade på föräldrarna. Jag hann tänka mycket under kort tid. Ursprung blir högst påtagligt för omgivningen när det är kontrastrika skillnader i färg. När en medelklassfamilj med god ställning adopterar två svarta barn blir det många krockar i konnotationerna. Så är det bara. Alla historiska referenser.
Plötsligt ger nåt land i Afrika av sina barn för att ett par här längtar och inte kan få några, antar jag. Kenya efter krisen, Kongo, Zimbabwe? Ger bort dem, liksom, barnen alltså. Det är ganska krasst, är det inte? Där jag har varit i Afrika finns ett begrepp: Mama Afrika, säger man med kärlek, det betyder vad jag förstår en kvinna som LAGAR mycket MAT, delar mat och husrum och visar omsorg om alla som just nu behöver. Traditionen är att dela. Man kan dela barn också. På hemmaplan, om man har minsta möjliga resurser till det. Har man inte ens det kanske man måste dela ut barnen till världen. Och kanske tro att dem får det bättre. Men jag kan inte låta bli att fundera. Vem är exotisk för vem?
När får vi se första helsvarta paret adoptera en vit unge?
När vi gick ut ur denna färgrika park var det en annan unge som klättrade i dinosaurierna, plötsligt pekade denne på A och ropade till vad jag tror morfar och mamma: Titta! där är min pappa! A vinkade och vi gick långsamt därifrån.
Ärligt talat. Vilken människopark. Vad var vi med om? Vad skulle vi ha gjort?
Kommentarer
Skicka en kommentar