Fortsätt till huvudinnehåll

Dakar-belly

Befinner mig i narheten av toalett.
gardagen (fuckade javla tangentbord som inte kan gora stora bokstaver i borjan av mening) en forvirrande upplevelse, som stundtals var fin och genuin, det obegripliga i forvantningar och traditioner blev dock overmagat svart mot dagens slut. Man orkar inte.
jaja, det e gjort.
Ett tag satt jag i ett rum med en fordjavlig frilla som en av As syrror lagt upp - varfor sa forbannat stylat, och makeuppat - och utanfor pa garden satt barn och kvinnor och de upphorde tammejfan inte med sitt harlaggande eller sina standiga skrik trots att immamen satt i ett annat rum med the Dads och talade allvar om framtiden och alla utmaningar den kan fora med sig for ett par makar. I sangen dar jag satt lag en sjuaring och kved for att han hade nagra stora utslag som varade overdjavligt mycket sa att hela handen svullnat upp. Det ar bara bakterier sa A otaligt nar jag for femtioelfte gangen forsokte saga att han har val inte blodforgiftning. ag tog darefter medvtet skydd bakom mitt totala oforstand och gick och hamtade sartvatt och hydrokortison som jag hade i vaskan. Pojkens oro avtog lite. Sen skulle vi in dar och sitta ner bland alla man. Det var stamningsfyllt. Varmt. jartat var stort. Det finns forhoppningar. Man borjar ett liv.

  a tyckte jag var snygg, men va fan, klanningen som en hydda att gomma sig i, jag vet inte. Det ar svart.
Oroade mig over magen eftersom den borjat krangla, den holl sig tills vi kom hem.
Thank you!

Kommentarer

  1. Love you:) Så härligt att läsa din betraktelse över allt det nya. Hoppas magen stagar upp sig och att du fortsätter berätta.

    SvaraRadera
  2. Och nu blir jag lite orolig för pojken. Och så hoppas jag att magen fixar påfrestningarna. Och en smula undrar jag hur länge det dröjer innan ni ska hem. Och att det ska vara så svårt att läsa utan prickar på bokstäverna. Och såklart önskar jag att du får det fortsatt bra!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Skär av den bara ...

Hur många mer än Sigrid Hjerten har dött av en slarvigt utförd lobotomi? I Måns Berthas dokumentär Det vita snittet talas om en ung ung flicka på fyra år som dog bara några dagar efter operationen där man snittade bort vitala delar av hennes hjärna. Dokumentären ger oss en historisk översikt och berättar att hjärnkirurgi började användas av Gottlieb Burckhardt 1888, och 1936 lanserades av portugisen Egas Moniz lobotomin, efter grekiska leuko (vit materia) och tomé (kniv), denna psykokirurgi spreds snabbt till en rad länder. Walter Freeman m.fl. förfinade ingreppet och den första utförda lobotomin av Freeman style i Sverige skedde 1944. Sedan dess har ungefär 4500 svenskar lobotomerats, 50% blev hjälpta, 1/3 del fick allvarliga personlighetsförändringar och 1 av sex dog. 2007 utfördes det senaste ingreppet på Karolinska sjukhuset. "Ja hade ingen lust precis till lobotomin ... ja, för jag förstod att det va nå lurt me're." säger Lisbeth Östman i dokumentären. Hon berä...