torsdag 18 mars 2010

Dakar 30 grader pa dagen

Lyckligt medveten om allt helt plotsligt.
Inte visste jag att jag.
Att varlden ar sa vacker.
Att man kan bestamma sig.
Att da och da ta sig utanfor sin trygghet ar en ovning i tillit, till andra.
Losssliten fran mina vanor och mitt livs intrampade infrastruktur kan jag uppleva som en ny syn med nygamla ogon:
jaha! har ar du ju varlden, har ar du livet!

Kretsade runt Istanbul innan nedgang. Vacker Bospor. Vackert, och sa likt.
Bilar pa vag hem pa gatorna som prickar. Samma behov, samma organisation.
Pa marken en stor lattnad av det som verklig smaltdegel innebar, det frammande ar overallt och vanjer in sig i mangfalden. Tretusen nakna gubbar under vita frottelakan, vilket samfund va det? Alla Europeer borde befinna sig i sekulara samhallen dar majoritetsreligionen ar islam tanker jag. Konstigare ar det inte.

Vi hyr in oss i ett rum pa ett compound. Dar delar vi gard, kok och toaletter med husagaren och inhyrda. Maste alltsa ut pa garden for att passera till allt, ut; toa; disk. Nu har barnen vant sig. Jag undrar om de blir radda for de ljusa ogonen, eller vad. Vi funderade pa det en dag, de flesta barnprogram befolkas ju av vita, kanske de tror det ar fabler, rosa djur, sa jag, A sa att de val sett for mycket vasterlandsk action dar vita lemlastar varann. Men de vanjer sig. Jag forsoker lara mig deras sprak. Nya ord var dag. Jag solade mig pa garden en dag, det var markligt forstas, annu markligare att jag blev rosarandig dan efter; de trodde jag blivit sjuk.

A ar mitt hem har. Underligt hur hjartat kan bestamma sig sa. Aven om vi inte delar sprak ar han den trygga hemkomst som jag behover efter dagar bland sa mycket som jag inte forstar men anstranger mig for att tolka.
Semantik ar viktigt, man kan se den yttre grammatiken i handlingar men inte na in utan forstaelse av innehall. Finns saker kan man kommunicera. Finns bilder ar det annu lattare. Att bli forstadd ar att forenas i narhet och att kanna den andras vilja att vara med. Det ar sa. For mig ar det en resa att inte ga bort mig i spraket, att inte kunna distansera mig i allt prat. Mota a, slappa in honok forbehallslost. Antagligen den basta forutsattning for en karleksrelation jag haft. Antagligen darfor. I olikheter maste man lara allt pa nytt. Tack for det. Man kan ta terapi for att bryta sina monster, eller gora sa har!

Utanfor en sandig busy street med ett fargrikt myller av ljud, roster, getter, taxis, suvar, hast o vagn, folk folk folk.Vanlighet, skratt. Ungdomar ar sa lika varann, overallt, det ar gladjande. Me like.
Spindelfobitraningen hqr gett resultat, inte paranoisk vid dusch eller toabesok langre. Man vanjer sig. Vid det Goda Livet!


Nu ska jag ga hem sjalv. Jag hittar!   

3 kommentarer:

  1. Å HÄRLIGT! Har längtat efter orden från dig, och de andas tillit. I varje stavelse, och så kärlek förstås. Het.

    Det måste vara en märklig känsla att stiga in i en annan kultur, och få spegla bilden av livet i annat ljus. Både märkligt och rikt. Och jag hoppas att du vill dela med dig av fortsättningen.

    Många kramar

    SvaraRadera
  2. Åh vad underbart! Har tänkt på dig en stund varje dag. Undrat.
    Du låter lycklig. Det är fint. Jag är glad för er skull.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Åh, härligt med ett livstecken från dig! Kramar!

    SvaraRadera