Jaha, centralt placerade sossar drar in de ensamstående föräldrarna som politiskt korrekt vapen för att plädera för fortsatt städavdrag. Ja, inte bara dem, men även de stackars kvinnor som hindras i sin karriärlusta eftersom: gå upp - göra frukost - fixa sig och ungarna - dagis - låååång resa till toppjobbet - o.s.v., tills kvällen kommer och den stackarn rasar i säng efter både läxhjälp, chaufförsjobb till handbollen, eget spinningpass, toatvätt och ni vet, det är om dessa kvinnor Mikael Damberg och Eva Nordmark i Svd.se värnar med argumenten att varför ska dessa lida om de har en man som inte vill komma hem och städa? Ja varför?
På nittiotalet när jag var ensamstående pojkförälder var vi även alibi för en antivåldskampanj där pinnar i händerna på småkillar skulle förbjudas för se! hur det går för pojkar utan närvarande pappa, våld och droger och alienation. Och ingenstans stannade man upp och sa vänta nu, vad är detta?
Nu är det ungefär likadant. Man försöker legitimera något genom att dra in en grupp som man gjort till det stora offret. Utan att fråga sig: hur hänger detta ihop?
Att t.ex. leva utan man i huset gör vardagen mindre kravfylld, man behöver inte skaffa statusprylar som största platteven, svinbra musikanläggning och allt vad de samlar på sig: motorcyklar, rakapparater, hushållsapparater, apparater, apparater. Man behöver inte heller laga så förbannat mycket mat, och inte heller så dyr mat, man slipper biff och bea på helgen, man slipper dyra Whiskeysorter, man kan i stället laga vegeariskt, ett långkok, nåt lätt. När man ska på utflykt kan man själv styra över att ta med egen matsäck, kaffetermos. På semestern behöver man inte alls vid första identifierbara hunger och törst släcka detta på första bästa restaurang utan att kolla priser på menyn, nä man kan gå till marknaden och köpa bröd, ost, frukt och ta sitt barn på en moppe och åka till närmsta strand och tillbringa dagen i fred utan att behöva ha en karl som jobbar upp ett nackspärr för att hinna se alla bikinibrudar. Och städa: allvarligt, låter man bli att köpa en 300m2 villa så hinner man det också, hur ofta städar man? egentligen? även det minskar avsevärt utan man i huset, jag lovar! jag vet.
Nä, det är en ren ekonomisk vinst att inte behöva ha en man att ta hand om! inte minst i tid, hur mycket tid vinner man inte?
Varför lanseras aldrig det som ett ekonomiskt hållbart alternativ i stället? Barnen får mycket vuxentid, lär sig konversera, lär sig ta ansvar, vara delaktiga. Får fina relationer till båda sina föräldrar, ingen kan smita undan sitt föräldrarskap, om den nu inte gör just det. Men det är en annan sak. HAr ni läst studier som visar detta förresten? Just detta: relationen till båda föräldrarna upplevs av barn bli bättre i och med en speparation! Relationen. Statusen sjunker, förvisso ... vad nu det är värt!
Å andra sidan rapporterar Damberg och Nordmark en nätt summa skattemedel för hushållsnära tjänsterna, siffran för renoveringsvurmen i och med ROT- avdraget är gigantiskt i jämförelse.
Vita jobb är bra. När min A flyttar hit är allt bättre än inget jobb. Allt. Även om städning hos medelålders vita i megavillor går FET bort, då äter vi hellre smulor från deras sopstation. Den arketypen är bara för grov, för alla. Constant Gardener da? På dagarna, på kvällarna kan han förhöja livskvaliteten och jolma och skämta - lite: hitta dig själv, lev, och släpp taget om din stiffa kontroll - för medelklassens meldelålders kvinnor som vill shake da body och lära sig trumma. Fint va?
Nä, in med det i det offentliga, gör det möjligt för sjuka att få ombud och hemhjälp. Lägg pengarna där! Hemtjänsten är ett fan så mycket bättre alternativ än att städa runt cherrydrickande Fru Hofstedt.
På nittiotalet när jag var ensamstående pojkförälder var vi även alibi för en antivåldskampanj där pinnar i händerna på småkillar skulle förbjudas för se! hur det går för pojkar utan närvarande pappa, våld och droger och alienation. Och ingenstans stannade man upp och sa vänta nu, vad är detta?
Nu är det ungefär likadant. Man försöker legitimera något genom att dra in en grupp som man gjort till det stora offret. Utan att fråga sig: hur hänger detta ihop?
Att t.ex. leva utan man i huset gör vardagen mindre kravfylld, man behöver inte skaffa statusprylar som största platteven, svinbra musikanläggning och allt vad de samlar på sig: motorcyklar, rakapparater, hushållsapparater, apparater, apparater. Man behöver inte heller laga så förbannat mycket mat, och inte heller så dyr mat, man slipper biff och bea på helgen, man slipper dyra Whiskeysorter, man kan i stället laga vegeariskt, ett långkok, nåt lätt. När man ska på utflykt kan man själv styra över att ta med egen matsäck, kaffetermos. På semestern behöver man inte alls vid första identifierbara hunger och törst släcka detta på första bästa restaurang utan att kolla priser på menyn, nä man kan gå till marknaden och köpa bröd, ost, frukt och ta sitt barn på en moppe och åka till närmsta strand och tillbringa dagen i fred utan att behöva ha en karl som jobbar upp ett nackspärr för att hinna se alla bikinibrudar. Och städa: allvarligt, låter man bli att köpa en 300m2 villa så hinner man det också, hur ofta städar man? egentligen? även det minskar avsevärt utan man i huset, jag lovar! jag vet.
Nä, det är en ren ekonomisk vinst att inte behöva ha en man att ta hand om! inte minst i tid, hur mycket tid vinner man inte?
Varför lanseras aldrig det som ett ekonomiskt hållbart alternativ i stället? Barnen får mycket vuxentid, lär sig konversera, lär sig ta ansvar, vara delaktiga. Får fina relationer till båda sina föräldrar, ingen kan smita undan sitt föräldrarskap, om den nu inte gör just det. Men det är en annan sak. HAr ni läst studier som visar detta förresten? Just detta: relationen till båda föräldrarna upplevs av barn bli bättre i och med en speparation! Relationen. Statusen sjunker, förvisso ... vad nu det är värt!
Å andra sidan rapporterar Damberg och Nordmark en nätt summa skattemedel för hushållsnära tjänsterna, siffran för renoveringsvurmen i och med ROT- avdraget är gigantiskt i jämförelse.
Vita jobb är bra. När min A flyttar hit är allt bättre än inget jobb. Allt. Även om städning hos medelålders vita i megavillor går FET bort, då äter vi hellre smulor från deras sopstation. Den arketypen är bara för grov, för alla. Constant Gardener da? På dagarna, på kvällarna kan han förhöja livskvaliteten och jolma och skämta - lite: hitta dig själv, lev, och släpp taget om din stiffa kontroll - för medelklassens meldelålders kvinnor som vill shake da body och lära sig trumma. Fint va?
Nä, in med det i det offentliga, gör det möjligt för sjuka att få ombud och hemhjälp. Lägg pengarna där! Hemtjänsten är ett fan så mycket bättre alternativ än att städa runt cherrydrickande Fru Hofstedt.
Att leva som ensamstående med barn tyckte jag hade både sina nackdelar och fördelar. Den största fördelen var att jag hade ingen jag kunde förvänta mig något av. Jag tog itu med det själv eller inte. Alltså, mindre konflikter.
SvaraRaderaDen kvinna som idag lever i ett ojämställt förhållande har svårt att få sympatier. Det blir liksom hennes fel. Antingen har hon inte lyckats fostrat mannen eller så är hon dum som lever med honom. Jag tycker mig ha märkt att dom som har råd kan, genom att köpa s k hushållsnära tjänster, bli mer jämställda. Och det är status att säga att man är jämställd i sitt förhållande, även om det i verkligheten innebär att man aldrig nått en lösning och delat hemarbetet. Lösningen ligger i att betala nån annan för att göra delar av det.
Undrar om den som städar har råd att låta nån städa hemma hos sig?
Jag tror att det finns en poäng med att hantera sin "egen skit".
Och nu har du förklarat för mig varför män har högre lön än kvinnor. De behöver ju pengarna stackarna. ;)
SvaraRaderaSmultron, det där är nog en farlig fälla, att man inte vågar erkänna, ens för sig själv, att man inte delar, eller är nöjd med delandet. Mmm ... jag raljerade lite, det är naturligtvis också arbetsamt att vara ensam, om man är det, ensam, finns en pappa som bär ansvar också känslomässigt kan man dela stöd och finna näring i varandras omsorg om det gemensamma barnet.
SvaraRaderaOm inte, är det ju en stor källa till oro och frustration.
Fast, ajg måste säga att jag hade fantastiska år som ensamstående småbarnsmamma och sen med, jag hade det.
Ta hans om sin skit är en del av livet, varför förhandla bort livet? Om en marginell överklass gör det är det perifert men om största andelen, medelklassen håller sig med de olaterna blir det kekko, för den tredjedelen som gör det åt dom blir så inihelvete små då.
Pernilla! Hej hej, va kul att se dig här, jag läser ju hos dig nästan varje dag ;)
SvaraRaderaJust det, det är därför! förmodligen också för att de fattar vilken jävla kraft det skulle bli i kvinnokollektivet om de sparsamma Amazonerna tjänade lika mycket ...