Fortsätt till huvudinnehåll

Min Valentine, Mon Amour

Jag längtar efter min man ...
Efter det lilla fnyset i näsan när han småskrattar.
Saknar fyrverkerikänslan av hans plötsliga uppdykande på gården framför köksfönstret, där jag ser honom komma gungande med sina karaktäristiska steg och sitt öppna leende.
Saknar till och med den där världsfrånvända blicken framför teven. De taffliga ackorden på gitarren.
Ja, jag längtar också efter att få mina ömma fötter insmorda med fet olja, och trots mina protester få dem nedtvingade i hett hett vatten för att han påstår att det löser upp alla slaggavlagringar.
Honom saknar jag.

Mitt hjärta, Mon Amour, Ma Cherie.
Längtar efter dig som startar dagen åt mig, som ger mening åt att komma hem.
Längtar efter inspirationen du sprider.
Saknar de goa goa pussarna, från de mjuka mjuka läpparna,
och du som skrattande säger att; You, you like to kiss too much.
Saknar din varma hud när jag går med handen under din arm.
Dofterna.
Ja, det saknar jag, dig saknar jag. FETT mycket!

Kommentarer

  1. Känner saknaden i varje cell av din kropp. Värmen, doften ja allt är kärlek.

    Puss o tack för all gullig respons hos mig.

    SvaraRadera
  2. Fint. Kärlek är fint.
    Hoppas du får hålla i honom snart.

    SvaraRadera
  3. Mmmm ... kärlek är fint. Och underligt. Mycket underligt ... att man kan vara så svag, utan anledning, liksom ... ;)
    Tack för support.
    3v + 5 dagar kvar.;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...