Haram. Världen är full av den. De bär den. Inom sig. Efter dryckesslag i Marocko, efter fastebrott i Ramadan, efter ett hastigt knull med en okänd efter en utekväll, i cigaretterna och drogerna, där växer det, smutsen. I de onda tankarna om andra, i fördömanden, där slår den också ner sin tärande rot.
Om man inte ber fem gånger om dan, inte hinner, alltid önskar sig en bättre morgondag. Vad gör man? med sin girighet, hur delar man sitt till de fattigare när man också vill ha ha ha?
Man ber väl lite till, och försöker, dygdigt, att bli en bättre människa, renare.
Handen på hjärtat ... lyckas man? eller blir det ett evigt sisifos av straffantasier som mardrömmer sig genom nätterna?
Ljuger man sig fri? tappar tron? blir en mycket ensam människa, utan gud?
Inuti haram haram haram.
På utsidan inget: säg inget till någon!
På insidan förtvivlan för att ungarna drar i tyglarna, stolthet utåt för att ingen tror att det är vad dom gör.
Det är dubbla agendor, det är dubbla känslor, det är tvehövdade ställningstaganden.
Halal, Haram, Halal, Haram.
Man nedvärderar en annan människa. Man nedvärderar sig själv. Man hittar på förklaringar. Man försöker hitta lösningar. Man ser katastrofen komma. Men aldrig att man är vit vit vit.
Och runtomkring överallt sitter frestelser och lockelser. Andra ordningar, andra uttryck, haram haram haram. Surfa lite porr, sappa lite teve, naket naket naket. Säg inget. Inte till Någon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Religionen gör inte sällan människor till ensamma öar, vilka för betraktaren ser ut som en hel kontinent.
SvaraRaderaJa, med tanke på att människan ensam måste hantera sin synd, sin skuld blir det en fråga om strategi ... i det iinre, möjligen förs dialog med gud. Vi andra är ju ensamma hela tiden, utan gud... ;)
SvaraRadera