Fortsätt till huvudinnehåll

Människan, Mannen, Muslimen

Haram. Världen  är full av den. De bär den. Inom sig. Efter dryckesslag i Marocko, efter fastebrott i Ramadan, efter ett hastigt knull med en okänd efter en utekväll, i cigaretterna och drogerna, där växer det, smutsen. I de onda tankarna om andra, i fördömanden, där slår den också ner sin tärande rot.


Om man inte ber fem gånger om dan, inte hinner, alltid önskar sig en bättre morgondag. Vad gör man? med sin girighet, hur delar man sitt till de fattigare när man också vill ha ha ha?
  Man ber väl lite till, och försöker, dygdigt, att bli en bättre människa, renare.
Handen på  hjärtat ... lyckas man? eller blir det ett evigt sisifos av straffantasier som mardrömmer sig genom nätterna?
Ljuger man sig fri? tappar tron? blir en mycket ensam människa, utan gud?
Inuti haram haram haram.
På utsidan inget: säg inget till någon!

På insidan förtvivlan för att ungarna drar i tyglarna, stolthet utåt för att ingen tror att det är vad dom gör.
Det är dubbla agendor, det är dubbla känslor, det är tvehövdade ställningstaganden.
Halal, Haram, Halal, Haram.
Man nedvärderar en annan människa. Man nedvärderar sig själv. Man hittar på förklaringar. Man försöker hitta lösningar. Man ser katastrofen komma. Men aldrig att man är vit vit vit.

Och runtomkring överallt sitter frestelser och lockelser. Andra ordningar, andra uttryck, haram haram haram. Surfa lite porr, sappa lite teve, naket naket naket. Säg inget. Inte till Någon.

Kommentarer

  1. Religionen gör inte sällan människor till ensamma öar, vilka för betraktaren ser ut som en hel kontinent.

    SvaraRadera
  2. Ja, med tanke på att människan ensam måste hantera sin synd, sin skuld blir det en fråga om strategi ... i det iinre, möjligen förs dialog med gud. Vi andra är ju ensamma hela tiden, utan gud... ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: