lördag 27 februari 2010

Mannens sexualitet da?!

Nu tänker jag på fd Länspolismästarens motiv till att våldta och att hålla sig med koppleriverksamhet.
Va fan är människan? Vad är en Människan? är annars en frågeställning inte sällan sprungen ur någon av de lärdes munnar, yppad för att visa att detta spörsmål har man minsann tänkt på och det genom att referera till historiens(europas företrädelsevis) alla klassiska bildningsideal.
Men när Susanne Osten skrev på i det obilgatioriska ställningstagandet för eller emot den vattendelande sextrakasserienkäten inom teatersverige skrev hon just om världens kvinnor.
Hatet mot kvinnan som kön är inte en myt, tyvärr. Fakta talar som i den Pulizerbelönade boken som ligger på mitt skrivbord. Den heter Half the sky: turning opression into opportunity for women worldwide av Nicholas D Kristof and Sheryl WuDunn. I en beräkning jag finner fattas det 107 miljoner kvinnor på klotet och årligen ”försvinner” två miljoner flickor, i diskriminering. Om det i väst handlar om sämre löner eller tafsanden, så handlar det i fattiga delar av världen om flickor som inte vaccineras. Familjen prioriterar pojkarna. Flickorna kommer inte till sjukhus, flickfoster aborteras, flera kvinnor finns i statistiken över antal mördade. Räkna sedan trafficking, hedersmord, massvåldtäkter ...
Sexuell skändning används av, i det här fallet, manliga förövare över hela världen som krigsstrategi både civilt och i konflikt. (Är det inte lustigt att man vet att det finns en obligatorisk svans som inte kan höra detta utan att samtidigt skrika på upprättelse för att kvinnor minsann också sextrakasserar, men det är ju inte det det handlar om nu).
Att som kollektiv utföra en handling på order från en överordnad, för landets eller en högre menings sak är mer begripligt, ondskan där är avpersonifierad och till sitt försvar skild från personligt ansvar. I de delar av världen där sexuell skändning är en metod för att bryta ner fienden är sexualiteten en samhällsfråga, (överallt alltså, bara konflikterna som skiftar i förekomst). Man skändar inte bara den enskilda utan hela hennes familjs heder, därmed riskerar hennes tillhörighet i klanen, i samhället, i byn att vara ödelagd, med stort lidande för alla, naturligtvis.
Här, där den kvinnliga sexualiteten sedan en tid prövat att flytta ut från det heliga hederskomplexet, har till viss del dikotomin horan - madonnan blivit mindre accentuerad. Även om det fortfarande ÄR horigt och lowclass att knulla runt, vara billig, vara allmänt tillgänglig. Har det ens förändrats? undrar jag verkligen. Värdet i kvinnas kön ligger fortfarande i hur sparsmakat det delats ut, detta som en man kan "få" ta del av. Fortfarande. Och därför skriver EKot journalisten bakom sextrakasserienkäten Jens Ohlin att möjligheten att detta undgått Endre kan vara för att hon klättrar i det övre skiktet av etablissemanget där man sparkar mot säkrare ort, neråt. Alltså hör det hemma i klassfrågan, också.

Egentligen gör den här föreställningen om den fria kvinnliga sexualiteten mig ganska förvirrad. Nej, man blir inte stenad. Man blir inte brännmärkt offentligt, man blir bara förskjuten, men hittar möjligen tillhörighet i subgruppen - lägre kast-  där detta är okej. Ja, avsevärt en bättre utkikspunkt för oss kvinnor som bor t.ex. här. (I går förresten uppmanade Aftonbladets psykolog kvinnor att "sexstrejk" inte var ett bra medel för att komma tillrätta med ojämlikheten i städfördelningen! Hur fri är då kvinnlig lust?). Och enligt Wennstams roman som baserats på fakta från våldtäcktsdomar: "Flickan och skulden", blir man våldtagen om man är för low, för horig, för på eller het, och man får då skylla sig själv dessutom, för ofta går mannen fri.
Och överallt ser vi den avklädda porriga damen, flickan, kvinnan. Och jag minns en föreläsning i Queerteori, den högst feministiska föreläsaren, kvinna och djävligt snygg, ställde den retoriska frågan ut i auditoriet: får man vara feminist och sexig? Ja, svarades det mangrant bland de unga studenterna. Jag ville reservera mig: jag vet allvarligt talat inte. Får, är ju en konstig fråga, skulle man förbjuda det? Men! Jag måste tänka ...  Jag säger: jag vet inte! Varför vill alla att flickor är barn tills det blir några år in i tonåren? Varför vill ingen att deras tioåring ska ha stayups och korsett? om det är så mycket: ingenting, bara lite snyggt?!

Nä, det är för att det finns en gräns. Och den gränsen vet jag fan inte var den går, men jag riskerar moralpanikstämpel och säger att vi definitivt lever beyond den gränsen nu. Helt klart kan man inte begära att vara icke-sexualiserad när man spelar på porriconografin. Jag tror inte det. kanske är inte dagens feministiska handling ens inriktad på att slippa vara ett objekt. Herregud, det kanske är nåt annat nu?! Nä, jag tror att man fångar kvinnor i lowclass-fack genom att uppmuntra dem att vara utlevande. Det är möjligen en projektiv identifikation där andra kan åka snålskjuts på att någon annan uttrycker det du inte har råd med eftersom du riskerar att förlora din position.

Kanske har vi lurats in i en djävla fälla? Se ut som "horor" för fan! Gör det, så kan vi fortsätta sätta dit er! Kanske är det så. Underklassens kvinnor har inte många fler arenor. I går var det t.ex. ett intressant program på K-special: kvinnor i filmbranschen i USA talade om kvinno-roller inom film, då och nu. De tillhörde ju den styrande eliten, och inte satt de där som pin-ups, nej, mycket välklätt, välskräddat, dyrt och stiligt! Visserligen hade de möjligen passerat bäst före datum för sexualiseringsålder, men ändå. Jag tror det är så. Vem tar en pin-up på allvar när hon steppar in på HQ på nån koncern?  Jag vet inte.

Nej det är inte kvinnans fel! Hon får se ut som hon vill. Men varför VILL så många hålla sig med porrestetik?!   Kräver deras fria sexualitet det? Blir den bättre, blir sexet bättre, och i så fall: varför det?!

För sen har vi allt detta i dag: exemplifierat med Kapten Klännings, och regissörer och producenter: MAKTMÄN som går överstyr. Va fan vill dom med det? VAD VILL DOM? Vilket är MOTIVET?
Det handlar uppenbarligen om  makt. Och om sex säljer, är det inte bara för dess intressanta estetik, men för att det förmodligen illustrerar och refererar till en urscen där männens aktion sedan urminnets tider mytoligiserats som överordnad. För att avmystifiera manlig sexualitet kanske vi ska börja prata om den i stället?! Hur har dem det? Vilka manliga sexuella roller kan vi börja accenturea i det offentliga?! Nu har vi arketypen "horan" fritt svävande överallt, och hur det går för henne i sagan vet vi. Finns fler sagor om sexualiteten? Kukens idehistoria? Sätt männen på stans alla reklampelare?

9 kommentarer:

  1. Äntligen ett nytt inlägg! Jag började just undra HUR länge ni tänkte fira uppehållstillståndet. ;)

    SvaraRadera
  2. AAAHHH, Nattis! vi har ju knappt börjat firandet! ;)

    SvaraRadera
  3. Haha! Ni får fira HUR mycket ni vill. För evigt. Bara du skriver lite på bloggen emellanåt!

    SvaraRadera
  4. Går det att säga något meningsfullt om mannens sexualitet? Själv blir jag mest generad över den mediala bilden av sexighet och och ibland går det helt fel när någon har spökat ut sig i kläder som ska alludera något jag inte förstår.

    I Mina svarta stunder tror jag att hela den här apparaten med höga klackar, sexiga underkläder, stora bröst och manipulativ hjälplöshet är någonting som kvinnor själva har hittat på för att i nästa stund utbrista:
    - Ni tvingar oss att leva upp till de här idealen!

    Själv gillar jag kort hår och fotriktiga skor. Om det är biologiskt eller inlärt beteende har jag ingen aning om och väljer att bortse från frågan med självklar arrogans.

    P.S. Vad är det för män du vill se på reklampelare? Vad ska de göra där?

    SvaraRadera
  5. Mitt hjärta börjar klappa lite häftigare när jag läser frågan: Får man vara feminist och sexig?
    För min del handlar feminism inte bara om jämställdhet utan om att slippa vara ett objekt. Jag vet att många uppfattar vardagsflirtandet som en krydda, själv har jag alltid ogillat det. Sexig? Vad är det man menar med ordet? Handlar det om kläder eller om beteende? Tack och lov tänker jag, att man blir äldre. Förr tolkades ett par svarta strumpbyxor som om man bad om att få uppmärksamhet. Nu är det liksom mer kläder på ett par ben ;)

    Mannens sexualitet brukar reduceras till något enbart driftstyrt, primitivt, som inte berörs av hans känsloliv i övrigt, liksom avskilt. Jag kan inte riktigt köpa den bilden. På många sätt tror jag att både män och kvinnor omedvetet försöker leva upp till myter om sitt kön. Jag tror man måste skydda sig själv lite från den här sexualiseringen, ytan som sköljer över en via media, och istället känna efter själv, söka sinnligheten och rata prestationen.

    Och nu måste jag återgå till Weimarrepubliken. Skulle bara gå en snabb bloggrunda, men här fastnade jag! Kram

    SvaraRadera
  6. Och tack för länkarna med! Osten hade jag ju läst. Endre är begåvad och en hyllad skådespelerska som säkert därför uppnått respekt från de skådespelande männen, plus att hon alltid ansetts som så vacker och det har såklart betydelse. Hon kan genom att vara vacker, trots sin talang, göras till ett objekt. Endre har valt sida, tror jag. Hon har valt lojalitet med sitt yrke. En strategi, som när det stormar, också visar att hon utgör inget hot mot männen.

    SvaraRadera
  7. Endre (och Fröler) har valt bort sitt yrke genom att göra reklam för pensionsförsäkringar - men det är en annan diskussion.

    SvaraRadera
  8. Mats, jag tänkte på det själv, det jag vill se av män ryms dåligt på en pelare. Men, kankse blir det snart ute med bara en random kropp eller feja på reklamen, kanske börjar de använda folk som har ett varumärke redan och kränger det? Omd et är bättre, men det är i alla fall inte ett tomt skal.

    Ja, just det, om man byter blick och blir spm man utsatt för provocerande "sexighet" så förstår jag att man kan bli förvirrad. Vad förväntas man göra? Hur?

    SvaraRadera
  9. Smultron, vardagsflörtande, ja vad ska man göra med det? Pinsam, maktutövning? Mer än besvärande är faktiskt också om man känner en viss laddning till någon. Enklast och bekvämast om man bara existerar ... utan accent på kön, och nu tänker jag förstås på jobbrelationer och bekantskaper, grannar, etc.

    Jag har ju hört måna väninnor berätta om icke- drifsstyrda män som istället har ganska mycket nojor kring sin sexualitet och myten om hur den borde vara. Det verkar vara förbannat att behöva leva upp till någon, som den man ska bli i spelet om sexigheten med "bimbo" stereotypen överallt omkring. Hur många lever som idealen? Och hur många dukar under i strävan efter att bli som dem?

    SvaraRadera