Kväll

Gick omkring i min mans stora mjuka morgonrock.
I passagen mellan toan och vardagsrummet slängde jag ett öga på fotot på byrån, taget på oss bara timmar innan bröllopet,
jag stannade till, och dröjde kvar där ett tag, tänkte bestämt:
jo, där finns mycket kärlek!

Strax innan läggdax när jag inbjudande vek upp täcket - som för att välkomna mig själv -vilket dagen till ära fått nytvättade ros-lakanen om sig, då funderade jag på om jag skulle knäppa och skicka en bild. Så tomt var det där i sängen som såg så ombonat mjuk ut. Men jag gjorde det inte, man måste hålla sig ståndaktig och vara cool med sin längtan.
Som att skicka nån till kriget kan jag tro.
Det är allvar, ingen romantisk melodram.