Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe.
Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt, tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är.
Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka.

Ute ett milt och mycket långsamt snöfall.
Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför gör jag så? ADHD? Vill vara lika alert och smarta som roliga SUPERstarka Meschersmitt som gör triahltonmara på Friskis. Jag tänker därför både träna gym och göra jympapass i dag. Och sätta en koreografi jag har tänkt på i några dar. Jag äter frön nu, det är det nya GI. Vet ni att mitt kolestrol dubblade sig efter 1.5 år med GI-kost. Gick ner lika mycket, nästan, kolestrolet alltså, när jag upphörde med den. Konstigt.
Och Regnnatt! med de poetiskt vackra orden som ger så mycket tröst åt att det finns flera av oss som bor så nära sina känslor, hur ska det gå för dig, för er? Likaså har Tinnitus i hjärtat, samma skrikande heart därinne och en hjärna som på det där ovanliga sättet kan analysera det högljudda. Romantiken, jag saknar dig!

Va är det här för en tid? Jag tänker på Ekots enkätundersökning om sexuella trakasserier på teatrarna. Bättre än jag trodde. Inte mer? Undersökningens siffror. Roliga Meg Westergren säger att hon nog inte var tillräckligt snygg. Och jag undrar också hur man definierat sexuell trakassering. Kanske har den alltid orienterade och kunniga Rabiatfeminism en tes. Nej, det har hon inte, än. Maktanalys av Focault-karaktär skulle ju definitivt lägga lite ansvar på motparten också. Vill vi se kvinnor som enbart offer för stora stygga vargen? Eller vill vi titta på en större analys av systemisk karaktär. Hur är det med anställningsvillkoren? med arbetsmiljön? Jaja, jag skiter i det, lite grann. Det är en perifer rörelse.
Röda Korset? Westerberg? Fp? NOT!  I stället tänker jag på hur man i skolan förväntas göra alla rätt, alltid, och hur kritikutsatta dem som jobbar där alltid är, hur nedvärderade, och hur de vant sig vid att vara allt det, trots allt(jag gillar den positionen, där finns frihet). Som modiga Mats till exempel, som alltid är ute i strömmen och LEVERERAR nyfikna pålästa tankar och texter med humor. I samma genre fast med lite annat fokus LEVERERAR lika jämnt Nattens Bibiliotek! Underbart smarta människor!

När jag vill hamna i grandiosa tankedilemman läser jag här. Enda blogglänken av oliktänk som jag behåller.

Jag älskar internet, tänk att man kan få komma så nära, så många. Tänk att man kan få tillträde, fastän man sitter som en amöba i sitt eget kök och för femtioelfte gången funderar på om man har eller inte har ADHD, och emellan detta läser  lite här, lite där, sippar på dagens andra STORA kopp kardemummakaffe.
Egentligen kunde detta räcka, livet kunde vara enugh så här, det är bra, mycket mer stimulerande än det mesta andra man gör. Men det räcker inte. UPP TILL BEVIS om du vill slippa känna dig värdelös. Ut och prestera mrsS! Producera! Men da problem: jag föraktar även det jag producerar, lägger det bakom mig och säger: äsch! Allt rör sig, igen.