Fortsätt till huvudinnehåll

Svenskt tolerant ...

Kärleksdoktorn Tomas Böhm skriver i DN om det osvenska i SD. Ett ganska kul grepp. Han menar att vore vi inte så förbannat svenska skulle vi ha deporterat det intoleranta SD för länge sen. Svenskt är att vara tolerant och INTE ortodoxt vägrande av nyanser för ett svart- vitt uppdelande av komplexa ting. Även om det här att sätta dumstrut på SD och anhängarna inte är något nytt grepp, kanske det faktiskt är det grepp som gör att gruppen blir än mer accentuerat ortodox och vågad. Men ändå. Att som SD gör i sitt partiprogram påstå att historiaundervisningen ska fokusera djupare på Svensk historia är väl ändå chockerade dumt: hur tänkte dem att Sveriges utveckling och faser förhöll sig till världens? Och ska nu, ska mina ungar sitta med näsan i en dammig svensk historiabok alltmedan världen pågår mitt i våra vardagsrum? Nä, tack! SD, nä tack!
Men va ska man göra? Man blir ju så förvånad, så överraskad av dumheten, av korttänktheten, av det ologiska i resonemanget, historielösheten. Främlingsrädsla det må vara evolutionens största blunder, ett felslag, beviset på att skapelsen, den är ingalunda perfekt.

Ibland tittar jag på folk, somliga syns det ju alldeles tydligt på när de är sådär vit maktiga, men andra, smygisarna, då tänker jag: är den där, eller den? och vad skulle den där vara i stånd att göra?
Mest tänker jag på våldet, det oprovocerade, bang bang och din skalle är död grejen. Men egentligen är det den dolda strukturella rasismen som man skulle vara mest rädd för, eftersom den reproducerar SD anhängare fett stort då stigmatiseringen av "det främmande" fortgår.

Hatbrott. Sug på den: hat-brott. Att leva med någon som ser "osvensk" ut är att alltid vara rädd för det. Nedslaget. Man ringer, man kollar, man vaktar, man tar omvägar, talar om vilka vägar man kan gå, vilka man ska undvika.

Kanske skulle jag radera det här med ögonblicks-överfallen ur skallen. Nancy i Hjällbo slogs ihjäl, folk slås ihjäl, slås ner, slås sönder och samman, oavsett, bankas ner. Kanske är det marginellt ändå, och ganska oförutsägbart vem och var sett till statistiken. Kanske är vi alla lika utsatta. Eller så är det fortfarande våldet mot kvinnor i nära relationer som är värst. Homosar och vita och svarta? Nä, jag vet inte. Talar SD om brottsoffer, vilka det är, vilken etnicitet de har? Nä de gör inte det va? Fy fan när de till och med tror de är så accepterade att de slänger flygblad och tidnignar i ens brevlåda: vad ska man göra åt den kränkningen? elda upp är för passivt! Kanske sätta upp en Ej SD-reklamskylt på lådan! Då tror väl nån djävel att det är Svensk Direktreklam det gäller. Kommer det lämmlar i tåg från partigruppen och delar eller har posten sålt tjänsten?
Nä, jag vet inte. Vad gör ni?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...