lördag 9 januari 2010

Svenskt tolerant ...

Kärleksdoktorn Tomas Böhm skriver i DN om det osvenska i SD. Ett ganska kul grepp. Han menar att vore vi inte så förbannat svenska skulle vi ha deporterat det intoleranta SD för länge sen. Svenskt är att vara tolerant och INTE ortodoxt vägrande av nyanser för ett svart- vitt uppdelande av komplexa ting. Även om det här att sätta dumstrut på SD och anhängarna inte är något nytt grepp, kanske det faktiskt är det grepp som gör att gruppen blir än mer accentuerat ortodox och vågad. Men ändå. Att som SD gör i sitt partiprogram påstå att historiaundervisningen ska fokusera djupare på Svensk historia är väl ändå chockerade dumt: hur tänkte dem att Sveriges utveckling och faser förhöll sig till världens? Och ska nu, ska mina ungar sitta med näsan i en dammig svensk historiabok alltmedan världen pågår mitt i våra vardagsrum? Nä, tack! SD, nä tack!
Men va ska man göra? Man blir ju så förvånad, så överraskad av dumheten, av korttänktheten, av det ologiska i resonemanget, historielösheten. Främlingsrädsla det må vara evolutionens största blunder, ett felslag, beviset på att skapelsen, den är ingalunda perfekt.

Ibland tittar jag på folk, somliga syns det ju alldeles tydligt på när de är sådär vit maktiga, men andra, smygisarna, då tänker jag: är den där, eller den? och vad skulle den där vara i stånd att göra?
Mest tänker jag på våldet, det oprovocerade, bang bang och din skalle är död grejen. Men egentligen är det den dolda strukturella rasismen som man skulle vara mest rädd för, eftersom den reproducerar SD anhängare fett stort då stigmatiseringen av "det främmande" fortgår.

Hatbrott. Sug på den: hat-brott. Att leva med någon som ser "osvensk" ut är att alltid vara rädd för det. Nedslaget. Man ringer, man kollar, man vaktar, man tar omvägar, talar om vilka vägar man kan gå, vilka man ska undvika.

Kanske skulle jag radera det här med ögonblicks-överfallen ur skallen. Nancy i Hjällbo slogs ihjäl, folk slås ihjäl, slås ner, slås sönder och samman, oavsett, bankas ner. Kanske är det marginellt ändå, och ganska oförutsägbart vem och var sett till statistiken. Kanske är vi alla lika utsatta. Eller så är det fortfarande våldet mot kvinnor i nära relationer som är värst. Homosar och vita och svarta? Nä, jag vet inte. Talar SD om brottsoffer, vilka det är, vilken etnicitet de har? Nä de gör inte det va? Fy fan när de till och med tror de är så accepterade att de slänger flygblad och tidnignar i ens brevlåda: vad ska man göra åt den kränkningen? elda upp är för passivt! Kanske sätta upp en Ej SD-reklamskylt på lådan! Då tror väl nån djävel att det är Svensk Direktreklam det gäller. Kommer det lämmlar i tåg från partigruppen och delar eller har posten sålt tjänsten?
Nä, jag vet inte. Vad gör ni?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar