Fortsätt till huvudinnehåll

"Kvinna"

Googlade bildsök på Cindy Sherman. Andra läser väl internationella Photographers Magazines eller hotta Papers, inte jag, jag snålsöker bilder i google. Ibland går jag till biblioteket.
Det glödde till inför Shermans verk i de små bildrutorna på skärmen. Ärligt talat. Hennes arbete börjar bli imponerande konsekvent. Nu gillade jag det här för mig nya sättet A lot: att lägga henne/sig/uttrycket så nära realiteten att man fan inte vet alltså, inte ens generation ironi kan vara helt säker, för en del ÄR ju, på riktigt, irl, animationer av människor, replikanter, nära nära, och way out of motiven i de här bilderna, så man vet inte, är det eller är det inte? I plastic times, gör vi om oss, till oss så att inte ens Sherman får sina motiv att funka som pastisch. Det slår mig, allt är ojekat, allt är ute nu, allt är inne, en kvinna vid spisen säger inget, det säger preferens, sexuella roller (gjorde det väl då också, skärp dig). Liberala val va?
Motorn som vi alla använder för att läsa bilder är nu sådan att det är nära på omöjligt att vara subtil för att lyckas klascha samtiden mot en skrattspegel så att vi SER den. Men hon lyckas, igen. Smartass'et. Hon säger till oss: titta här, traditionen som norm, same old Story, nya namn, nya färger, nya stilar! Men! business as usual. Lås in henne i kraven på hennes könstillhörighet!
På kvinnan i lila ser man ju hur den snygga muskulaturen skulle kunna spränga sidenet. Och Maroc-woman kan väl säkert sätta piruetter i magen på vem som helst bara genom att titta på den. Jo, ändå ... nog är hon kraftfullare nu, än då. Ändå syns en slags tomhet i ansiktet, i ögonen. Ett förfrämligande till rollen som sig själv, till den dom blivit, till den som dom förväntas vara, iklätt sig, en sorg, kanske förträngd, för medlöperiet i att spela med, i att sticka fram sin nakna fot i sandaletten under Kaftanen.






Kommentarer

  1. Såg en utställning med hennes bilder på Louisiana. Fascinerande.

    SvaraRadera
  2. Åh, det skulle ajg också velat ha gjort. Visst är det, jag menar det var fascinerande då, när hon gjorde den här serien "Film stills" med spisen, men nu da?! nu! nu ahr hon gjort det så många gånger igen och igen att det är genialt, tycker jag. Hon är ju inte ensam,men det ÄR något med bilder om de är genuina eller kopior.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...