Fortsätt till huvudinnehåll

Politiskt våld

Jag vet att jag läste ett inlägg för Jämställdhet av Per Schlingmann, jag vet det, att han liksom bäddade in sin poäng med en lång lång - jag förvånades och tänkte va fan nu först nytt arbetarparti sen detta - slagfärdig inledning för vikten av allas rätt till likvärdiga möjligheter. För att sluta upp i sentensen: den sänkta skatten har bidragit till att kvinnor nu slipper bli försörjda av en man, 3 av fyra sänkta skattekronor har gått till lågbetalda kvinnor inom vård och omsorg. De män som arbetar där lär väl inte bli lyckligare av ännu ett stigmatiserande utspel.
Men, till saken, förmodligen var min förvåning över denna plötsliga moderata jämställdhetsiver helt riktig. Kanske befann jag mig i ett förvirrat tillstånd där jag hallucinerade fram Schlingmanns text. Det verkar så.
För samtidigt som jag läste Schlingmann såg jag inlagan från ganntexten, från Kd, där de propagerade mot alla typer av familjefascistiska reformer för positiv särbehandling. Och nu när jag vill läsa om, bekräfta att det var sant, då hittar jag inte, ingenstans.

Möjligen tog Reinis bort de båda texterna eftersom han nu har nog med att svinga påkar på dem av Riksdagen anfallande C-bönderna utifrån landet som rasar över den rökiga kärnkrafts-överrenskommelsen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: