Fortsätt till huvudinnehåll

Ovan regnbågen ...

Blå timmen ute. Snötäckt. Undanskottat. Sitter här inne och äter helstekt fisk. Temperaturen behagligt reglerad nu. Fiskexperten sa att det alltid är bättre att vända fisken och äta loss andra sidan från skelettet, ja istället för att dra bort benraden alltså. Han har nog rätt, fiskexperten, så jag gör det, vänder fisken.
Stekt i ugnen, men så misslyckat torr. Den ska nog kokas ändå, inte torrstekas.
Å nu blir det här en av de beklagade bloggarna där man skriver om ointressant matintag. Missade jag att deklarera frukosten förresten? Mixad banan, citron, äpple, 2 rostade med ost + tomat. Tomaterna kostade hela 32 kr/kg. Det är nog all time high för mig.

Till fisken kokt i olja-habanero-buljong-peppar-marinad: cassava (den som inte provat det: gör nu!), potatis, morot, kål, palsternacka, aubergine. Och ris, som kokts av avkoket från grönsakerna.
Benecin, eller Chebo Chen kallat. Nyttigt, och hett.

Min man fiskexperten, skulle nog inte vara helt nöjd med anrättningen. Han är inte bara fiskexpert han är Chief på den här skutan också. En grej har jag i alla fall fattat, hur en kultur utvecklar mat efter behov. Till det Senegalesiska köket är det omöjligt att dricka vin till exempel, skär sig direkt, för de har inte den seden, inget vin, ingen dricker, till mat i alla fall. Det franska köket är som det är, med vinet i och till maten. Och det Italienska, som ni vet, råvaruberikat skulle jag dra till med. Hur lätt kunde man inte förstöra en Amarone med fel kryddor till? I Väst Afrika kan jag tro att de skylt över skämd mat med alla kryddorna, men att det de äter också varit medicin.

Nä, alltså: min man är min Man. Jag ska inte hålla på och joddla med det i mitt huvud. Joddla. Det är jag världsbäst på. Hålla på, repa sönder alla ytor jag kommer åt. Tänka på alternativ,slå mig ut.

  - Nä, ta och acceptera nu, och jobba hem, som de skulle säga på planen. Jobba hem för fan. Hitta genvägar för hjärnsläppen. Hitta ut och lägg ner dina ideér, dina konstruerade men även sanna besvikelser. Jobba på. Hitta nya vägar. Dra inte loss benrader bara för att du ska.

Att vara gift är också att lugna ner sig. Att andas. Ha en plattform.
Tror jag. Jag tror det.

Nä, lyft nu ögat mot horisonten, målet är att jobba som fan, jobba in stålar, träna på och hitta formen, så att de sju veckorna därnere med dansträning och franskastudier kan bli verkligt. Just det! Gör det!
Just Do It MrsS!


Åh, Amarone!

Kommentarer

  1. Hemligheten är l-å-å-å-g ugnstemperatur!

    Senegal låter spännande!

    SvaraRadera
  2. Hej Mats!
    Jaha, låg temp, det ska jag prova, för det är ju så bekvämt med ugn. Typ 150, eller ännu mindre?
    Senegal är spännande, sandigt, oorganiserat, och myllrande. Folk överalllt, överallt. En ensamseglare som jag gömmer sig i sitt huvud och låtsas inte förstå för att få några stunder i fred, förstår inte heller.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: