Fortsätt till huvudinnehåll

Ovan regnbågen ...

Blå timmen ute. Snötäckt. Undanskottat. Sitter här inne och äter helstekt fisk. Temperaturen behagligt reglerad nu. Fiskexperten sa att det alltid är bättre att vända fisken och äta loss andra sidan från skelettet, ja istället för att dra bort benraden alltså. Han har nog rätt, fiskexperten, så jag gör det, vänder fisken.
Stekt i ugnen, men så misslyckat torr. Den ska nog kokas ändå, inte torrstekas.
Å nu blir det här en av de beklagade bloggarna där man skriver om ointressant matintag. Missade jag att deklarera frukosten förresten? Mixad banan, citron, äpple, 2 rostade med ost + tomat. Tomaterna kostade hela 32 kr/kg. Det är nog all time high för mig.

Till fisken kokt i olja-habanero-buljong-peppar-marinad: cassava (den som inte provat det: gör nu!), potatis, morot, kål, palsternacka, aubergine. Och ris, som kokts av avkoket från grönsakerna.
Benecin, eller Chebo Chen kallat. Nyttigt, och hett.

Min man fiskexperten, skulle nog inte vara helt nöjd med anrättningen. Han är inte bara fiskexpert han är Chief på den här skutan också. En grej har jag i alla fall fattat, hur en kultur utvecklar mat efter behov. Till det Senegalesiska köket är det omöjligt att dricka vin till exempel, skär sig direkt, för de har inte den seden, inget vin, ingen dricker, till mat i alla fall. Det franska köket är som det är, med vinet i och till maten. Och det Italienska, som ni vet, råvaruberikat skulle jag dra till med. Hur lätt kunde man inte förstöra en Amarone med fel kryddor till? I Väst Afrika kan jag tro att de skylt över skämd mat med alla kryddorna, men att det de äter också varit medicin.

Nä, alltså: min man är min Man. Jag ska inte hålla på och joddla med det i mitt huvud. Joddla. Det är jag världsbäst på. Hålla på, repa sönder alla ytor jag kommer åt. Tänka på alternativ,slå mig ut.

  - Nä, ta och acceptera nu, och jobba hem, som de skulle säga på planen. Jobba hem för fan. Hitta genvägar för hjärnsläppen. Hitta ut och lägg ner dina ideér, dina konstruerade men även sanna besvikelser. Jobba på. Hitta nya vägar. Dra inte loss benrader bara för att du ska.

Att vara gift är också att lugna ner sig. Att andas. Ha en plattform.
Tror jag. Jag tror det.

Nä, lyft nu ögat mot horisonten, målet är att jobba som fan, jobba in stålar, träna på och hitta formen, så att de sju veckorna därnere med dansträning och franskastudier kan bli verkligt. Just det! Gör det!
Just Do It MrsS!


Åh, Amarone!

Kommentarer

  1. Hemligheten är l-å-å-å-g ugnstemperatur!

    Senegal låter spännande!

    SvaraRadera
  2. Hej Mats!
    Jaha, låg temp, det ska jag prova, för det är ju så bekvämt med ugn. Typ 150, eller ännu mindre?
    Senegal är spännande, sandigt, oorganiserat, och myllrande. Folk överalllt, överallt. En ensamseglare som jag gömmer sig i sitt huvud och låtsas inte förstå för att få några stunder i fred, förstår inte heller.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...