Det finns iskyla med lim som lägger sig på bilarna. Seg shit från norddjävulen. Sånt som försenar bilinnehavarna avsevärt på deras väg till grottekvarnen. Tillslut får dom hälla en spann vatten över och hoppas på att bilrutan inte spricker av den tillfogade värmechocken. Ute slirar sen de tidiga arbetarna omkring i sina skitiga och halvrostiga fordon. På spårvagnshållplatser står folk som räta kalla furar i dunklet och väntar på det välkomnade rasslet av en stålskorv som kommer ångande ur morgondimman. I övrigt är det tyst.
Måndag morgon. På arbetsplatserna puttrar kaffet ner i en av en pigg entreprenör levereread kaffemaskin, macciato, choklad med grädde, kaffe med mjölk, latte, cappucino.
Med skepsism trycker nån fram en dubbel cappucino men tvivlar redan innan på att det är det denne får.
Därinne bor väl ingen barista i alla fall, tänker arbetaren innan denne gläntar på dörren in till kontoret med sin vagt pastellmålade glasfiberväv.
Sen slår dom sig för det mesta ner framför skärmarna, trycker på knappar för att lojt betrakta hur windowsloggan accompanjerad av ett dovt brus fladdrar i blått framför ögonen.
Så gryr dagen över en löneslav på sin vaktpost.
Arbetslinjen, för helvete!
Måndag morgon. På arbetsplatserna puttrar kaffet ner i en av en pigg entreprenör levereread kaffemaskin, macciato, choklad med grädde, kaffe med mjölk, latte, cappucino.
Med skepsism trycker nån fram en dubbel cappucino men tvivlar redan innan på att det är det denne får.
Därinne bor väl ingen barista i alla fall, tänker arbetaren innan denne gläntar på dörren in till kontoret med sin vagt pastellmålade glasfiberväv.
Sen slår dom sig för det mesta ner framför skärmarna, trycker på knappar för att lojt betrakta hur windowsloggan accompanjerad av ett dovt brus fladdrar i blått framför ögonen.
Så gryr dagen över en löneslav på sin vaktpost.
Arbetslinjen, för helvete!
Med risk för att låta jävligt von oben. Exakt det där klarar jag inte av, säkert är det lite för stark belysning från modern kontorsarmatur också och då är migränen ett faktum.
SvaraRaderaOch kaffet, ja vad ska man säga: hur hårt man än trycker så inte fan är det tryck i cappun.
JAG VET. Det låter som jag vore fr annan planet, det är jag INTE. Bara deporterad till en annan del av världen där smärta och f-kassan bilda en ohelig allians.
Slava långsamt:)
Nä, de där djävla kaffemaskinerna, är det nån maffia som ligger bakom dom eller? Så könslöst va?
SvaraRaderaNä, du hörs inte von oben, Arbeta, det är överskattat, och så överprioriterat, absolut, men klart är att det har sina fördelar, ibland, det ramar in tiden, men mycket är konstruerade göromål, som man bara gör, för att det ska göras, även om mycket av mitt jobb är ganska verkligt och närvarande. Man blir trött på sig själv ockå, och arbete är till visss del att befrias från sig själv och sina val.