Fortsätt till huvudinnehåll

Måndag-morgon

Det finns iskyla med lim som lägger sig på bilarna. Seg shit från norddjävulen. Sånt som försenar bilinnehavarna avsevärt på deras väg till grottekvarnen. Tillslut får dom hälla en spann vatten över och hoppas på att bilrutan inte spricker av den tillfogade värmechocken.  Ute slirar sen de tidiga arbetarna omkring i sina skitiga och halvrostiga fordon.  På spårvagnshållplatser står folk som räta kalla furar i dunklet och väntar på det välkomnade rasslet av en stålskorv som kommer ångande ur morgondimman. I övrigt är det tyst.
Måndag morgon. På arbetsplatserna puttrar kaffet ner i en av en pigg entreprenör levereread kaffemaskin, macciato, choklad med grädde, kaffe med mjölk, latte, cappucino.
Med skepsism trycker nån fram en dubbel cappucino men tvivlar redan innan på att det är det denne får.
Därinne bor väl ingen barista i alla fall, tänker arbetaren innan denne gläntar på dörren in till kontoret med sin vagt pastellmålade glasfiberväv.
Sen slår dom sig för det mesta ner framför skärmarna, trycker på knappar för att lojt betrakta hur windowsloggan accompanjerad av ett dovt brus fladdrar i blått framför ögonen.
Så gryr dagen över en löneslav på sin vaktpost.

Arbetslinjen, för helvete!

Kommentarer

  1. Med risk för att låta jävligt von oben. Exakt det där klarar jag inte av, säkert är det lite för stark belysning från modern kontorsarmatur också och då är migränen ett faktum.

    Och kaffet, ja vad ska man säga: hur hårt man än trycker så inte fan är det tryck i cappun.

    JAG VET. Det låter som jag vore fr annan planet, det är jag INTE. Bara deporterad till en annan del av världen där smärta och f-kassan bilda en ohelig allians.

    Slava långsamt:)

    SvaraRadera
  2. Nä, de där djävla kaffemaskinerna, är det nån maffia som ligger bakom dom eller? Så könslöst va?
    Nä, du hörs inte von oben, Arbeta, det är överskattat, och så överprioriterat, absolut, men klart är att det har sina fördelar, ibland, det ramar in tiden, men mycket är konstruerade göromål, som man bara gör, för att det ska göras, även om mycket av mitt jobb är ganska verkligt och närvarande. Man blir trött på sig själv ockå, och arbete är till visss del att befrias från sig själv och sina val.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: