Fortsätt till huvudinnehåll

LIV: 72 990

Alla tänker vi på Haiti. På folket där. På barnen. På alla som har ont. Dem med Överdjävligt ont, på dem tänker jag. Jag tänker på kvinann som sa att nu är deras liv slut. Slut, tänkte jag? förmodligen hade hon rätt. Det lät ungefär lika insiktsfullt och råärligt som lärarinnan från Estland som gråtande uppgivet berättade att hon skulle få sin lön halverad. Samhällen kan ta slut, köra ner i död vägs ände. Off, helt enkelt. Det kan hända. Bli en resume i en historiebok, i mellanrummet tilll nästa heyday sitter folk, människor, dom som förlorade, dom vars liv tog slut. (Sanning: vissa samhällen har det bara inte ... inga heydays, inga mellanlägen, ingenting, de har aldrig nåt, ingen ordning, inget kapital.)
Varifrån ska mat komma? Sjukvård? Var ska man bygga Sammanhang, hämta vatten, få rena lakan, mensskydd, var får man tag på det? Var kan man hämta drömmar om framtiden?

Biståndet anländer nu, i tv sågs hur det i värmen gick overallklädda män mellan de dammiga liken, som räddnings-hjältar.

Nu tänker vi alla på folket där. På Haiti. Inför en sådan katastrof finns föga för medierna att förklara, lite grafik, lite kontinentalplattor, murder Doc, dä, och dy. Lite slavhistoria (när kommer den?). Men själva grejen, skalvet, det hade ingen kunnat rå på. Att husen var som papper, att skolorna föll som sand, att infrastrukturen uteblev, räddningsinsatserna saknades, allt det: inte kan vi förfasa oss över det. Så ser det ju ut, så där lever folk.
Nej, inför en sån här katastrof måste man spela fram känslor hos dem som fortfarande har, visa sår, hemlöshet, smärtans ansikten rätt upp i kameralinsen. Annars vaknar vi inte, annars är det ingen som ser. Snart bör man plocka in den personliga berättelsen, komma närmare: lär känna en Haitier, via löpsedlarna! Men gör det! Gör det!
Sitt inte där och lipa! Upp med stålarna! nu!
SMS:a 50 kr, skriv LIV, skicka till 72 990.
"Läkare utan Gränser"

Kommentarer

  1. Man kan sitta och lipa över 7-8miljonerssvindlar från Röda Korset och undra om Läkare utan gränser består av folk med bättre moral. Man hoppas det när dom små kronorna går iväg. Jag vill så gärna att dom hamnar rätt. Att någon verkligen kan få lite vatten, mat, tak (tyg) över huvudet. Kan man bara få lindra någon plåga på ett så lätt sätt? Det är vad man kan hoppas på. Helst vill man åka dit och ta ett tiotal utsatta ungar under armen och släpa hem på flyget. Men så lätt är givetvis inte livet. Även om det borde va det.

    SvaraRadera
  2. Ja, av de femti spännen undrar man juh, hur mycket tar mobiloperatören, hur mycket för administration. Vi antar att tretti spänn blir aktivt använda. Och om vi säger att t.ex. en halv milijon svenskar sms:ar. Då har vi 500 000x30= 15 mille. Säg att det räcker till att avlöna 30 läkare i 3 månader, då kostar varje läkare ca. 150 000/ månad. Det borde räcka till lön, uppehälle, etc, kanske till lite medicin. Det är ju underligt att det på sätt och vis blir den rika världen som får arbetstillfällen, som får sälja medikamenter. Undra om upphandlingarna är reglerade så att money goes to fler aktörer än de egna pillerfabrikerna?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...