Fortsätt till huvudinnehåll

Etthundraett sätt att INTE limma en låda

Lådorna i byrån har frontalkrockat och kraschat ner på golvet framför. Bad sonen köpa klister, han kom hem med Karlssons. Nu ska jag bara göra det också.
Limma.
Smet och slimmade på ett core-bosu-pass i stället. Perfekt fot- & balans- träning. När jag gör något som är svårt och kräver energi börjar jag må illa. Neuron-illa, om nu nån vet vad jag menar.
Man mår alltså illa som om det är nerverna som sätter igång nåt vagt obehag.
Det kan vara psykosomatiskt, och det kan hänga ihop med mitt traumakluster som jag släpar på kring prestation. Nån skulle väl också säga att jag gjorde mig av med en slags obskyr kristallartad låsning, eller hämning kanske?
Det fanns en tid när jag ägnade mig åt det, föreställningen om den låsningsfria kroppen, själen, människan. Flödet, energierna, helheten, the holy spirit och andarnas änglar: hej!
Phfha! nu är jag glad att jag jympar, att jag dansar, att kroppen funkar. Att man har lite sex då och då. Fast fötterna har börjat krångla.  Kanske sen jag blev av med badkaret, för jag tror ärligt talat att de tyckte rätt bra om att ligga i det heta varje dag och spreta. Fotbad i spann funkar inte.

I dag jobbade jag på lite extra för att det var trist att åka hem. En bra dag brukade A laga mat tills jag kom. Då kunde man känna lukten av koket redan när man svängde om husknuten. Vi bor ju i bottenplanet på en fyrafamiljsvilla. Oset från vår spisfläkt dras genom en kanal ut på ytterväggen. Rökarna går rätt upp till grannarna. Synd då att det är vi som kokar mest mat, i olja, i stora kastruller, sent på kvällarna. Jag har även börjat lukta invandrare. Varenda plagg är inpyrt av oljan, fisklukten, chilin. Vad dom andra äter vet jag inte.FLÄSK-KOTLETT, tror jag på för barnfamiljen. Tjejerna på vinden hämtar nog hem hälsosam Sushi eller Thai. Kvinnan i mitten äter nog inte alls för hon är då så smal och tunn. En kopp ekologisk Hälso-fil om dan kanske?
Det här huset är fantastiskt, demografiskt sett ett genomsnitt av SVÄRJES befolkningssammansättning: 1 dos homosexuella, 1 dos ensamstående änka, 1 dos mamma-pappa-barn-famlj (2 barn: flicka+pojke), 1 dos etniskt mixad, (Främre Asien, + Afrika). Fine.

Ja, nu är det nog dags att limma lådorna i alla fall, man kan ta en i taget, det ÄR inte oöverstigligt, just Do it MrsS!


P.S Tillslut är man glad bara för att man LEVER ...

Kommentarer

  1. Tillslut är man glad bara för att man lever...DET ÄR SANT.

    Glöm all annan skit och gör det som ger skön känsla. Träna eller bara glo ut genom fönstret, det räcker Mrs S:)

    SvaraRadera
  2. Tack! Du är bra du ... idag skiter jag i att gå ut och fånga solskenet, det är ju så kallt! Man kan alltså glo ut, genom fönstret, tanka D-vitamin där ...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...