Fortsätt till huvudinnehåll

Krank, blek ... het.

Gråt inte, det går inte, sa han när vi klamrade oss fast hos varann innan säkerhetskontrollen där han sen skulle försvinna. Ja, han sitter på planet nu. Sover hoppas jag.
Vi vakade oss igenom natten. Han höll mig och sa sov, sov, jag ska ta hand om dig en stund till. Sen låg han där i mörkret med mössan på sig om sina nyfärgade rastas med mig i armarna, vakade in morgontimmarna. Jag låtsades sova. Andades in hans värme.

Gud, så förvirrande.

Så svårt det är att älska. Så svårt det är att älska sig själv. Att tro.
Så jag ställer till det. Så jag surar ihop. Så förtvivlad jag är emellanåt.
Hur lite det syns, hur mycket det hörs, av annat, protester, försvar.
Kamp.

Varför väcker han så starka känslor? Varför väcker jag så starka känslor.
Varför håller vi oss med den där eviga kräftgången mellan brus och försoning. Ljuva försoning.
Varför blir jag så smått förtvivlad. Inuti avvisad, inuti övergiven, på riktigt övergiven.
Fight for your rights! Human watch!
Varför?

Måste terapeuta ur mig det. Tonen, anklagan, svartsjukan.
Förlåt mig A, förlåt mig Gud, förlåt alla!
Jag kan bättre!







Kommentarer

  1. Så tungt att läsa...jag känner inte din historia, men jag känner din förtvivlan.

    Men hos dig finns insikten om att det går att förändra. Men gör det främst för din egen skull, för det är du värd!

    Värmande kram.

    SvaraRadera
  2. Tack ... tack Peace. ska försöka utveckla det hr lite, så det blir klarare. Men jag känner skuld i dag. Kanske är jag itne vrldens sämsta, men inuti är det många spöken, många skuggor som plötsligt drar förbi, sätter sig ner, gör ett inhopp av nåt jag egentligen, egentligen inte vill, bara att sinnet slår sig en liten frist i den självppfattade inträngdheten. Det är svårt att låta sig älskas och att älska.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: