Fortsätt till huvudinnehåll

JAG och vi

A är hemma hos familjen. Röster, skrik, rop hörs i telefonen, ekon flyr upp emot husväggarna som omger deras innergård som också är kök och vardagsrum. På kvällarna tar de in getterna och ställer dem bakom tre rep därinne på gården, tätt tätt står dom där tills de nästa morgon får springa ut igen. På Dakars citygator vandrar getter, höns och kor, även om jag tror att just korna hålls repade även dagtid. Ja, ni kanske undrar hur dom hittar hem, jag undrar också, kanske är det med getter som med katter ungefär. Plötsligt hörs ett högt hamrande ljud i bakgrunden:
"Va håller ni på me?!" frågar jag.
"Ma-ami stöter lök!" säger A.
Klockan är midnatt, lokal tid, nu ska det stekas lök, antagligen ska det kokas potatisbitar; frittes, och stekas ägg. Hur mycket mat går det åt, egentligen, gården är ju full av folk? Och nej, det är ingen födelsedag man firar, ingen fest, ingen högtid, det är lördag.
Och hur jag än försöker fråga finns det alltid nån släkting som jag missat och som råkar vara där.
"Det är inte som hos er:" säger han.
Jag försöker säga något cyniskt, som naturligtvis inte går fram.
Hos mig, här står tiden stilla, här hör man klockvisarna flytta sig.
Jag jag jag. Här dras planer för hur JAG Jag Jag bäst ska förvalta dagen. Dagen av ensamma beslut, ensamma hänsyn, ensam förkovran, min UTVECKLING.
Här funderas på hur jag bäst ska sköta om mig, för att må bra, för att bli lycklig, för att bli LYCKLIG.
Det är underligt, mycket är mycket underligt.
Så naglade vi blir i våra system.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…