Fortsätt till huvudinnehåll

Handväska, not


Jag skrattade högt för mig själv när jag kom på det.
Ungen undrade vad det var.
När vi kommit igenom den folktäta entren och in i den mer avfolkade korridoren mot omklädningsrummen sa jag det:
"Men Kolla! jag har mina träningskläder i en papperspåse från Willys! Fy fan vad fattigt!"
Då flinade han med.
Jag frågade om han missat väskdebatten. Det hade väl inte direkt engagerat honom, men även han insåg det komiska i att hans morsa kommit till det här medelklassområdets Friskis med träningsgrejerna i en papperspåse från Willys.
"Ärligt talat, jag tycker att det är perfekt att slänga ner handduk och grejer i påse i den här öppna stilen. Man kan plocka direkt ur och upp och ser bra var sakerna ligger, inget tjafs, utrunnet schampo eller fukt i nån dyr väska."
Nästa gång ska jag inte ta påse, vet inte varför jag gjort de de sista gångerna, jag brukar ju packa i en gammal cykelväska, en som har samma slags funktion som påsen, stor öppning och hårda kanter.
Fashionistas? not.

För något år sen hade han skämts, så är det inte nu. Den lille snobben har härdats. Han skulle gå igenom eld.
Thank you God! för stunder i gymmet för mor och son.

Kommentarer

  1. Jag pratade med en kompis 16-åriga son om ämnet. Min tes är att man blir inte vuxen förrän man slutar skämmas för sina föräldrar. Pojken säger:
    - Då har jag långt kvar!

    SvaraRadera
  2. *hehe, Ja, jag med, genansen står ju helt kart i relation till VAD föräldrarna gör, eller säger ... Det finns ju gränser, och jag antog att jag passerade en där med påsen, men icke ;)

    Förresten: hur många tycker det vore nåt bra att defineras som absolut vuxen numer? Den senaste veckan vet jag inte hur många gånger jag läst uttrycket: "30 är det nya 20", och ännu längre ner ner ner i åldrarna.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: