Fortsätt till huvudinnehåll

Skit-Lön

Äh, Reinfeldts pressekreterare trodde naturligtvis att det var nåt snällt och jävligt medvetet jämställt att berömma, av mig nu bortglömd 'främmande' nationalitet, städerskan som kom hem till hans port och plockade upp en hundskit.
Framför hans port! en hundskit! äckligt.
Nog trodde han att det var det, reko, hyyvens, rätt. Ända tills han började kamma in reaktionerna.
Och vad han sen höll till sitt försvar har jag också glömt.
Det enda jag inte fattar, verkligen inte fattar är VARFÖR denne pressekreterare inte plockade upp den där skiten själv? Kanske är det för att betydelsen i att 'Arbete ska LÖNA sig' egentligen innebär: köp dig fri från shitty sysslor. Nån annan kan göra det, nån av 'De Andra', för en skitlön.*

Tänk bara vilken ansträngning han gjorde där i Stockholmsnatten, identifierade bajs, gick upp och letade upp nummer till städfirma, ringde, gick ner och väntade för att se dem komma infarande i uttryckningsfart på gården, studerade ARBETET och noterade kön och nationalitet på den som så fint utförde det. Ett jävla jobb alltså.

Då kan jag enkelt komma på minutsnabba förslag på hur man enklast eliminerar en hundbajs utanför porten(utan att behöva använda en hundbajspåse, och utan att behöva slösa på sin värdefulla tid.):
1) Man tar en spade, från nån av ungarnas sandleksaker som staplats inne i porten, och man kastar iväg bajen in i nån buske, och spaden kastar man i sopnedkastet. Spadar är förbrukningsvaror, det vet ALLA.
2) Har den legat länge borde den vara relativt torr och möjlig att sparka iväg, alt. peta iväg med nån i närheten upphittad pinne, är den frusen fungerar samma strategi.
3) Gå in och hämta en hink med varmt vatten, kasta innehållet med hög kraft mot bajsets sida så att det far iväg åt kanten, strö jord över 'spåren'.
4) Vill man scouta sig lite i natten, känna sig vild och fri, då kan man bygga en lite kolmila omkring den lilla bajsen och bränna ner den långsamt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...