onsdag 9 december 2009

Kahlo mon amour!

Zappade och hamnade som ofta på Travel.
De var i Mexico.
Kameran skred uppför trappan på Kahlos blå hus i Coyoacán.
Jag höll andan för att sen släppa loss krumbukter i den outgrundliga inspirationskällan.
In i sovrummet åkte vi, upp i sängen under baldakinen, ner i matsalen med gult,
över till några tecknade blad i Dagboken.

Aaahh!

Frieda bearbetade sexualiteten, könet och politiken, sa reportern.
Gud, det fick tinningarna att bulta av lust plötsligt.
Vad har jag gjort alla de här åren?!
Vad har jag gjort av allt?!

Jag minns hur det var där. Hur jag dröjde kvar inne i Ateljen, såg på kruset med askan, såg på den ofärdiga Stalin. Längtade efter ett projekt som hennes. Skred genom rummen. Andades i fukten.
Herregud!
En gång var jag där.
När det brann i mig av iver.

Vad hände?


















Min klänning hänger där, målades 1933 efter USA vistelsen där Diego målade mural fresk över den nya moderna industrin åt Henry Ford. Illustrerar väl ungefär den vervremdung jag känner inför allt. El viva Frieda.

2 kommentarer:

  1. Underbara underbara Frida. Ett av hennes porträtt, det när hon är omgiven av apor kallar jag för "Jag och mina apor" (d v s barnen). Man får nästan viska det eftersom det finns folk som tolkar allting så bokstavligt. Jag menar bara att jag känner mig sådär ibland, omgiven av små snattrande sötingar. Inte dåligt alls, men men... omringad kanske.

    SvaraRadera
  2. Ja, underbara Frida. O underbara du med dina små apor. Man behöver ha bilder, och referenser, för att förstå sig och sin situation, och för att stå ut, skratta åt sig ... bla bla bla ...

    SvaraRadera