Fortsätt till huvudinnehåll

Måndag på IKEA.

Slam - Dunk.
Som vanligt.

Jag är i alla fall stolt över att jag fick inviten så att jag kunde dra av ett solo på lördagens fest.
Ett danssolo.
Gjorde jag. Trots tight klänning. Den var elastisk, och jag hade säkrat upp med heltäckande tights under.
Spelar ingen roll om A säger det var bra eller inte, jag känner det.
Stoltheten över att JAG gjorde det.

I dag dunkade jag till honom.
Han slammade igen dörren.
Jag låg kvar och funderade på om jag skulle gå ut och vara borta länge - spela indignerad -
eller lungt ligga kvar där på soffan.
Efter en minut kom han tillbaka.
Hämtade nyckeln, under spänd tystnad, han hade väl glömt den.
Äh, jag valde att ligga kvar.
Tog upp Hultmans Undersökning.
I lugn och ro fortsatte jag att läsa.
Så är det nu i mitt brusande hjärta. Jag kan liksom stänga ner.
Efter kanske trettio minuter kom han tillbaka.
Kram och puss,
och förlåt.
Sen åkte vi till IKEA.
Som nykära i korridorerna.
Köpte en JÄTTEkastrull i vilken vi lagade JÄTTEmycket mat när vi kom hem.
Lingonmousse från Kamprad till det slamrande firandet av barnets namnsdag.
Ja, Halleluhja. Så går en dag till historien. Tack för den.

Kommentarer

  1. Ditt liv, med buller å bång...Känner vinddraget från dörren...och kärleken efteråt.

    Shit, jag är glad att ha hittat hit:)

    SvaraRadera
  2. Du ... vet du, jag tror jag är glad för slamret, bullret och bånget. JAg har levt i stilla lugna dagar, länge. Mycket glad att Du har hittat det här:)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: